Hurraa! (Och mi-mi-mii…!)

Först och främst: BO MALCOLM LEE RENCK 20100514  – HURRRRAAA!! Världens bästa Macka! MacDaddy, Makkolainen, Macintosh, Malkovich, Machiavelli, Malle, Mackis, Mackish, Mackan… En så’n jävla vinnare. Tänk, va. Han föddes under en fruktansvärt, katastroftumult (livlös under fem långa minuter), krigade sig fram, och log sig igenom. 3 år. ’Då är jag stor nu.’, sa Malcolm.

Att man kan ha så många fina små människor omkring sig som man älskar så enormt mycket. Helt sjukt, faktisk.
Image
Världens bästa Macka. Världens!

Numera är jag ju inte bara mamma, utan även resturangchef. Det är också helt sjukt. Fast på ett heelt annat sätt.

Det ingick inte riktigt i planen, kan man säga. Jag höll på där med alla våra kids, var föräldrafrånvarande (föredrar att kalla det just det, framför föräldraledig, för är det något man inte är, så är det just det. Det vet ju vem som helst som har barn, och kanske i synnerhet dom som har tvillingar [och särskilt dom som fått fyra barn inom loppet av 3,5 år], att någon jävla föräldraledighet är det definitivt  I N T E) – i fyra år! (Ni fattar vilken tvättvikarproffs, strumpparmästare, storhandlardrottning, renoveringsbyggchefsvetare, barnmatarmästarinna, blöjbytarekvillibrist, och diplomat jag ÄR, va’?!) Men man blir ju en jävel på att multitaska, trösta i stereo, hälla upp vätska med båda armarna, bära barn med dubbla armar… Bland mycket annat.

En kompis, som haft ett café under några år, berättade för mig att hon ville ha med mig i sitt nya projekt. Hon skulle öppna en stor resturang, på en högtrafikerad gågata i Stockholm (gissa vilken), och undrade om jag ville vara med och bidra med min kreativitet (logga, etc), och jag tänkte – visst! Varför inte?
Jag var – i och med denna uppgift – med och gästlärarbedömde 3:orna på Beckmans Reklamlinjes förslag till logga för det ’nya’ Dansmuséet. Det var kul.

Tiden gick, Silas och Rufus blev 11 månader, och jag insåg, att snart är det april, och Jesper ska vara pappaledig, jag måste hitta ett jobb! (Är någon sugen på en 40+-taggare, med fyra småbarn, väldigt få guldägg i sin korg [förutom de tidigare nämnda mästerverken, då rå…]) Min vän ville träffa mig, och snacka jobb. Helt oväntat frågade hon mig: ’Vill du bli resturangchef?’

Vad svarar man på det?

Jag sa ’Javisst!’ (Innan jag ens hann reflektera över innebörden av detta), fan, jag är ju en jävel på att multitaska, jag är organiserad, självdisciplinerad, och stretar bra. Lite Ardennerhäst, vill jag tillstå.
Image
Ardenner.
ImageLipizzaner (à la Schleiss)

Just nu känner jag mig lite mer som en ledbruten Lipizzaner, eller Bambi på hal is. Beaker.

Äh, jag vet inte. Jag menar bara att jag är rik på många erfarenheter, men fattig på en rad andra. På så många sätt. Jag jobbar nu med många som – rent teoretiskt – skulle kunna vara min barn. Trots denna åldersdiskrepans – så mycket rikare på en del erfarenheter som jag inte har. Sån’t känns väldigt konstigt. Jag är alltså chef över personer som kan en massa grejer som JAG inte kan, (men som inte vet ett skit om vad jag varit med om, och lärt mig i detta med att ha blivit fyrabarnsmor).

Det är ju väldigt roligt att anta utmaningar, vad dom än är.

Bring it on, 1300 potentiella regeringskansli-, finansdepartements-, fastighetsverket- lunchätare-inom-loppet-av-20-minuter-fem-luncher-i-vekcan! I’m on it.

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s