Om man inte är i skogen när trädet faller, betyder det då att braket inte hörs..? Eller hur nu den fär sayingen går.

Well, om jag inte skriver inlägg – finns vi inte då? Oh yes, we do. Vi finns så det stänker om det. Lorden har avverkat 2:an, Malcolm förskoleklassåret, twins påbörjar sitt finala förskoleår i augusti. Some crazy shit.

Axel har passerat 100-kilosstrecket på vågen, avverkat ett utbytesår i Iowa (och nej – det är inte pga KFC etc som han väger en tiondels ton, utan intensiv cross fit-träning, flitigt påhejad av beundrare, ‘Go, giant Swede!’ som denna höga specifika vikt erhållits; ‘Elin! Plz buy: ägg, havregryn och mjölk; ju större kvantiteter, desto bättre.’ Yes, sir! Tacksam att hans främsta proteinkällor inte är kalvbräss och hummer.) Klokare och bättre än ever är han tillbaka till allas (möjligtvis inte sveriges höns) vår eufori. 

Rufus, giant Swede och Malcolm

The funky bunch

Norma har gått ett år på natur, inte oväntat med bravur. Bloody genious-unge.

Hubby har disputerat, föregått av svår ångest, men he did it! Man är ju rätt stolt.

Känner mig som en stolt tupp i hönsakläder. OCH: jag har äntligen kommit till insikt med vad jag så klart ska bli nu när jag är stor, och vid väsentligen bättre vigör/status, (om än alltjämt lite brittle): jag ska bli PT! Kom fram till detta i höstas, men tror mig inte ha röjt detta i just detta forum. Har påbörjat arbetsträning på ett litet gym på söder; känns som handen i handsken. Ett fabulöst litet premium-gym, med bara jättenice peeps (både ägare/anställda samt kunder). SPR Athlete Factory heter det, och BJJ (brasiliansk jiu jitsu) utgör ryggraden i verksamheten, lokalen utgörs av en dojo/matta och ett riktigt bra gym typ 50/50. Jag kan inte i ord beskriva hur glad jag är över att få side-kicka hos dem. Planen är att detta tredje arbetsträningsvarv (…) ta one day at a time, och gå en PT-utbildning när jag mår tillräckligt stabilt, in sha allah efter jul.

Lorden tv i bild, Rufus i rutiga brax, Silas i jeansshorts, och den ni inte ser bakom mig är min privata hejaklack: DaddyMac.

Det enda som kanske är lite (lite) hm, kanske inte synd, men åtminstone ovanligt sommarwise, är att sommaren tillbringas i Stockholm, (iom arbetsträning är man inte entitled semester). Å andra sidan är det bara kul att vara på ‘jobbet’, och dessutom ‘jobbar’ jag endast 10 timmar/vecka än så länge. Är ledig i två (separata) veckor, så barnen kommer mest att hänga med sin fassa som ju har semesterr. Må solen lysa över my boyz..!

Nu kör vi!