Månadsarkiv: oktober 2016

Precis när man trodde sig ha kippat efter luft alltför länge, med huvudet lite halvt ovanför vattenytan, men ändå ovanför ytan, rycktes jag ner till botten – igen. Sveket. Bestämde mig för att inte låta det ta över, men ett … Fortsätt läsa →

Jag dök ner i en abyss igen, två steg framåt, och så – – – plums.  Jobbar mig uppåt.  Hörs (hoppas jag) snart.

Igår för 9 år sedan var det bara maken och jag. Jo, och en liten Axel och en ännu mindre Norma, också förstås. Men just denna dag var våran dag. Vi höll på att förgås av nervositet sedan en vecka, … Fortsätt läsa →

Bortsett från min ofrivilliga nazifrilla (luggen liksom faller ner på ett ganska oangenämt sidvis), en fet blåtira (fick en assiett – som en projektil skjuten från en hylla – i fejjan när jag tömde diskmaskinen i söndags kväll), och höstkallt … Fortsätt läsa →