Att köpa sig sängrättigheter

Det är väl ingen pedagogisk lösning, men det verkar funka rent praktiskt.

Alltså – det är jättemysig och gulligt att sova med sina barn i sängen. Absolut. Både Lorentz och Malcolm tillbringade sina första sex månader intill mig i vår säng. När Loppan var ett halvår höll jag på att förlora förståndet av dålig sömn (han ville äta på mig upp till varannan timme 24-7), så jag var oerhört motiverad när jag pluggade in Anna Wahlgrens ’Sova Hela Natten’. Varför det blev just den, vet jag inte. Den var väl hetast bland alla mamma-kompisar vid tillfället.

Image

Anna ’creepy’ Wahlgrens bok

Kan vara en efterkonstruktion, och att jag är indoktrinerad av den mediala bild av Anna Wahlgren som framkommit efter hennes dotters bok om henne, men den där ’Sova Hela Natten-kuren’ var nog a load of crap. Det buffades, och ramsades och allt vad det var. MEN – den funkade! Ett halvår gammal sov Lorentz hela långa natten i sin egen säng, 12 timmar per natt (med några ytterst få undantag) Att jag se’n fuckade up detta när Lorentz var två år, är en annan sak (jag var ensam med Lorentz i Torekov en sommar någon vecka, och trodde att det skulle bli lättare att få honom att somna de ljusa, varma sommarkvällarna bredvid mig. Vilket det ju var, men se’n var det liksom kört). Se’n sov han alltsomoftast hos oss. Och det är klart att det är mysigt. Men det har också kickboxats en hel del, och en och annan sömnlös natt har passerat för mig och Jesper.

Nu när Malcolm börjar få en vilja av stål, nej jag menar platina (han är som en liten oxe!), så blir det ju skitkonstigt att inte HAN ska få sova i vår stora säng också, om nu Lorentz får det. Och vi har i och för sig en stor säng (220 bred), men det kommer garanterat inte att få plats med 6 sovande individer i den (tänker på tvillingarna), och jag har sagt det för, och säger det igen: utsövda föräldrar har väldigt mycket bättre förutsättningar att vara både bra föräldrar (och kirurger), så därför har jag nu börjat muta mina barn. Jag började med 50-öringar, men det funkade inte så där värst bra. Gick över till enkronor, men det som funkar bäst är guldpengar. Det är naturligtvis helt okej om Lorentz kommer över till vår säng om han vaknar mitt i natten, och Malcolm också om han är ledsen eller så (men han sover så skönt, lyckligt ovetandes om detta svek – att Lorentz drar från deras rum – i sin spjälsäng). Men detta med att ha en lugn och sansad kvällsrutin, och åtminstone få insomna i egen säng (för alla) är rätt viktigt. Särskilt i dessa tvillingbebistider.

(Om nu någon vill ha tips på ur man får barn att sova natten lång, så körde vi 5-minutersmetoden med Malcolm, och det funkade precis lika bra som den ovan nämnda. Malcolm somnade i egen säng och sov 12-timmarsnätter från ett halvt års ålder, och gör så fortfarande. Det gäller att uthärda den viljestarka 2-åringen, bara… Challenge is on!)

Tvillingarna sover på den nedre våningen i sin dubbelvaggasäng. Där bor dom. Det finns alla grejer, skötbord, vattenkokare, kyl, pump och allt som natten kräver, och det är lite för meckigt att flytta omkring hela det bagaget. Så vid midnatt byter vi av, Jesper och jag. Jag går och lägger mig samtidigt som Lorentz och Malcolm, och just därför är det extra viktigt med lugn och ro vid nattningen (så att inte klockan blir 21 innan grabbarna somnar…)

Körvarna gör f ö enorma tillväxtframsteg,

Image

Körvarna

Image

Rufus drar ifrån (åtminstone viktmässigt)…

Image

Längdmässigt och huvudomfångsmässigt identiska

Nu börjar man kunna märka en viss personlighetsskillnad på Rufus och Silas. Silas är so far lite mer trixig att mata, och blir ofta rätt lack, särskilt om man ammar (ist f flaskmatar – det går för långsamt). Rufus är inne i en harmonisk fas, verkar det som, och småler ofta för sig själv (både i sovande och vaket tillstånd). Vill inte tillskriva dom några epitet, ’den glade’ och ’den arge’, för då blir det kanske en självuppfyllande profetia, så jag litar på att det är en fas. Men därav Rufus ryck, skulle jag tro.

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att köpa sig sängrättigheter

  1. Marina Renck skriver:

    Underbar läsning ssk som jag fick koppla bort melodifestivalen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s