Precis när man trodde sig ha kippat efter luft alltför länge, med huvudet lite halvt ovanför vattenytan, men ändå ovanför ytan, rycktes jag ner till botten – igen. Sveket.

Bestämde mig för att inte låta det ta över, men ett par veckor åt det. (Den. Människan.) Jag kan inte redogöra för sveket i detta forum, men låt mig summera det hela med att denne person inte var den jag trodde. (Vill bara inflika att detta inte har något med äktenskapet/maken att göra, alls inte! Tvärtom. Vet inte hur jag skulle klara mig utan honom, my rock. <3) 

När man tror att man känner någon – som sin egen bror – och så bara bajsar denne på en. Skit. Men I ain’t gonna be no bitterfitta, fuck no. 

Skit i det, eller den, men den var helt enkelt orsaken till abyssdyket. Jag är väl överkänslig, kanske; jag liksom havererar när något drabbar mig. Movar on, fast besviken är jag.

Dock inte lika besviken som jag blev över det faktum att vi missade Mary J. Blige– och Maxwellkonserten som var den 22/10 – vi hade egentligen inte resurser till densamma, frankly speaking, men Mary är ju ändå Mary. Var fast övertygad om att spelningen var den 27:e, och tänkte köpa biljetter, ekonomihaveri till trots. Har varenda album, och om man nu ska säga att man någonsin haft en idol, så är Mary min. Förutom Prince, då, förstås. Kolla, bara. (Om inte annat – svinmäktig för sådär en 20 år sedan.) Men så såg vi på insta – den var i torsdags. Snyft. Hon är 71:a, som jag, och vem vet – hon kan droppa död närsom. De verkar ju göra så, ens favoritpopstjärnor, nuförtiden. 

Jag har också haft lite funderingar kring vad man kan och inte kan beröra i en sådan här kanal – vet inte längre. allabarnen kanske måste handla mer om mig nu när kidsen faktiskt börjar bli större..? Jag kanske inte har mandat att outta dem såsom tidigare, jag måste nog börja värna om deras integritet… fast hur kul är det att läsa om mig, eller ens skriva..? 

Opererades i måndags, en ‘fess’.

KRS One. Eller..?

‘Men orättvist – har du fått vara på Gröna Lund?!?’ Hah. Not quite.

Jag har alltjämt krångliga bihålor, trots samma ingrepp för tre år sedan. Hoppas innerligt att detta var sista gången, för det var riktigt o-kul, som Silas och Rufus skulle ha sagt. ‘Mamma, varför har du en korv under din näsa?’, sa de istället. Relevant fråga. Två små (allt är relativt; de kändes enorma!) tvättsvampsliknande tamponader skulle stoppa blodflödet inne i näsan, och när jag i tisdags morse skulle slita ut dem (de tryckte på väldigt inne i näsan) kändes det som om jag födde tvillingar genom näsan. Nu är jag typ återställd.

Men nu till något roligare

Vi körde ett Halloween-genrep.

Idag är maken jour. Nuförtiden klarar man sig utan yttre assistans (fast det är klart – jag ska inte sticka under stol med att jag önskar att Norma var här…) 

I helgen fortsätter Pokémonjakten, gissar jag. Tror vi jagat över 20 mil by now.