Klockan 07.30 befann vi oss på Danderyds Sjukhus för ett s.k. bastest. Klockan 09.00 lades spinalen, klockan 09.58 var de två små grabbarna ute – fina, hela och friska. Lite lätt förbannade var de också. Otroligt märkligt, och SÅ fantastiskt. De väger runt 3 kilo per styck, och är knappa halvmetern långa, de har kommit igång med ätandet, och jag har varit på en långpromenad i korridoren.

Försökte komma ihåg lite mer detaljerat kring förloppet, men var nog så fokuserad på målet, att jag tappade bort delmomenten. Kan bara summera det hela med att det gick otroligt smidigt, gjorde inte ont, och var SÅ värt..! Och en éloge till fantastisk personal, man känner sig väldigt väl omhändertagen och trygg. Som vanligt träffade Jesper en kollega från någonstans… Narkossköterskan och han kände igen varandra från S:t Görans Sjukhus, och det kändes rätt soft att han satt bakom mig och snicksnackade med ’Lotta’ som hon hette. Liksom alldeles avslappnat, medan det bökades runt i min buk som om vore jag en korv som skulle stoppas till jul.

Några dagar senare, på tisdagens läkarundersökning av de små gossarna, kände barnläkaren igen Jesper från skidbacken i Sälen förra sportlovet, då han var alarmerande skidbackejour.