…så faller alla
Men det ska inte gå så illa
för om vi alla tralla
kan ej vår villa trilla
(Inte mitt hittepårim – Hasse och Tage någon gång, back in the days – obefintligt [citatet i sig, vill säga] på Google, förutom från ett av mina tidigare inlägg).
Legender. Kan nog citera en och annan revyreplik från dessa snubbar.
Dock högst osäkert huruvida denna förhoppningsfulla profetia kommer att besannas i just denna villa;
Idag ringde man från dagis och meddelade att Rufus är sjuk, het som en liten kamin. Jag tackar vem-det-nu-än-är man ska tacka – det är den 30/1, och sjukdomarna har hållit sig undan – TACK – whoever..! Verkligen! Det är okej. Mycket trogna läsare vet hur helvetet brakade loss i oktober 2012, och sedan klamrade sig fast med olika belsebubiska (? ord?) handlag tills jag nästan langade in handduken själv i april 2013 (fast istället tröttnade chefen på jobbet och kickade mig. Tack, liksom.)
I alla fall. Kan inte påstå att jag just för tillfället är stark som en fura, men någonstans klarar man biffen. Om så tre till insjuknar de kommande dagarna – må så vara. Det betyder ändå fyra (!) månader kortare helvete än 20-burn-in-hell-13.
Därtill är jag ju så oerhört rik. (Nej, här finns ingen som helst bitterhet.)
Bisous à tous.
Alla barnen 
Alltså du är så duktig! Jag måste bara säga det! Att du mäktar med att rodda allt och dessutom orkar skriva en sån fantastisk blogg.
Jag fick tre barn på 2 1/2 år, de sista två tvillingar. Jag känner mig som en urvriden trasa, trots att de nu är 4 och 1 1/2 år. Så jag kan lite föreställa mig vad du har och göra med, även om jag bara har tre…
Grym blogg och grym mamma du är!
Kära Hanna, respekt till dig med! Och stort tack för komplimang och hejarop! : ) Det ger bränsle till oss urvridna disktrasemorsor… KRAM!