Well, de fyra söner jag närt vid min barm verkar vara av en hetlevrad sort. Nu levererar jag inga nyheter, detta ämne kan ha berörts i tidigare inlägg, lord knows.
Till lördagarna har vi samlat ihop en massa elände, godis och spel med diverse Apple-produkter.
Jag åkte och handlade igår, ’egentid på Ica’. Telefonen var i eh… tryggt förvar i Lorentz fingerfärdiga händer. När jag sedan kom hem någon halvtimme senare, såg min mobil ut så här:

(Och då vill jag ändå berätta att jag har ett rejält skal med nitar på baksidan…)

Lorden var helt knäckt. Han var så förstörd av gråt och ångest. Han vidhöll ett tag vid att han hade tappat telefonen. Fadern vittnade dock om ett vredesutbrott, så jag försökte få 5-åringen att erkänna, eftersom det skulle kännas bäst. Till slut kom det fram att den föribannade Lego-Batman inte hade hoppat dit Lorentz tyckte att han skulle. Don’t fuck with the lord, Battyman!

Innan det här eländet inträffade, hade vi dock besök från några fina människor, vars två små snubbar är så gulliga, att jag glömde ta kort på någon annan än våra 2 x 2.

Ben, Frank, Rufus och Silas.