Tveksam look

Bortsett från min ofrivilliga nazifrilla (luggen liksom faller ner på ett ganska oangenämt sidvis), en fet blåtira (fick en assiett – som en projektil skjuten från en hylla – i fejjan när jag tömde diskmaskinen i söndags kväll), och höstkallt väder, är läget ganska status quo. Inte så mycket nytt, helt enkelt.

Dock har en liten fantastisk kusintösabit sett dagens ljus på andra sidan Atlanten! Grattis, family-5!!

Rätt sugen på att nosa på’n, lemme tell ya!


Man känner ju igen den där pussmunnen… precis som storasysters. SMACK!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kort meddelande till mig själv – att läsa om tanken slår mig igen

Jag klippte håret i förrgår. Jag tänkte att kort hår, kanske..? Det var ju länge se’n (närmare bestämt 19 år sedan)! 


Mia Farrow – kolla vad snygg hon var..!

Var, ja. Hon var (precis som jag, då, som korthårig) i 20-årsåldern. Man blir tant när man uppnått en mer mature ålder, och klipper av sitt till mitten av ryggen långa hår.


Här ligger det, en liter Elin-hår – i regnbågens alla färger.

Jag har inte hittat mig själv i denna nya frisyr. Det blev inte Mia Farrow, det blev inte page, det blev någon sorts mittimellan. Min kära vän, och mycket proffsiga frisör (MYCKET!) fick fria händer; frisyren per se är det inget fel på, men jag genomgår en svår identitetskris (så, Ulrika – ingen skugga över dig, believe..!)

En mamma på dagis sa: ‘Du ser mogen ut.’ Maken sa (igen) ‘Är du chef på Västerås lokala fackkontor?’ ‘Lorentz sa: ‘Det ska vara som det var.’ Malcolm hade ingen åsikt, inte Silas heller. Men Rufus, han tindrade med ögonen och sa: ‘Jag tycker om ditt hår, mamma.’ Så jag har valt ut honom som personlig coach och egobooster om morgnarna.

Jag vet att jag är asfånig som inte lägger upp ett jävla kort på mig, men 1. Jag verkligen trivs ej på kort, 2. Ogillar starkt att ta kort på mig själv, 3. Spelar ingen roll vem som är korttagare – I f-cking hate it, 4. Trivs inte riktigt i detta Bobby Ewing-hår – än. Så den som lever får se. Kanske.

Men! En bra sak är: depphåret is gone! Leve the happy hair..! 

Så: jag ska undvika abysser av vånda och depp, och jag ska äta B-vitamin (kanske borde bli gravid [eh..] [nej.]..?!), dricka öl (ej i kombination med föregående punkt, som ju var ett skämt, om nu någon trodde något annat), och jag ska INTE KLIPPA AV MITT HÅR IGEN! 

I N T E ! Det var själva meddelandet.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Helg

Jag tog helg, som man sa på Pågens skorpfabrik på vilken jag nattarbetade en sommar under gymnasiet. Det var f ö ett jävrigt märkligt jobb; man arbetade en timme med att hålla koll på skorppåsbandet, sedan var det fikapaus i en timme. Så höll vi på; det var troligtvis något som facket förhandlat fram så att ingen skulle behöva slita ihjäl sig (hur man nu skulle kunna slita ihjäl sig på just detta slapperi). Föga tänkte fackförbundet i fråga på att många nattarbetare sannolikt åt ihjäl sig – i fikarummet fanns obegränsade mängder dammsugare (man kan bara fantisera om vad dessa innehöll), chokladbollar, vaniljdrömmar, havreflarn. Mången bulimiker proppade sig full.


En av varje. Believe – det fanns inte bara sju sorter…

I alla fall. Helg, ja. 

I år har vi följt ‘Idol’ slaviskt. Kanske för att det ju är ganska kul, men också för att de nya jurymedlemmarna (åtminstone makens dagiskollega, för en 40 år sedan, Quincy Jones III och melodifestivalkungen Fredrik Kempe) är ganska gulliga, rentav mänskliga. Därmed fick barnen gilla läget och insupa lite eh… kultur (…) till transfettsintaget. Tvillingarna tyckte nog mer om det än Lorden och Mackan, samt Lorentz’ buddy som skulle sova över. De drog när chipsen var slut, och namedroppade allehanda obegripliga pokémonnamn i något hörn.

På lördagen pokémonade Lorden vidare med sin far i cp-meckat Gamla Stan (cp är någon typ av pokémonkvalitetsstämpel, om någon undrade) – i inte mindre än fem timmar. Malcolm hängde med sin buddy som sov över (i rättvisans namn), och piff och puff vallades i lokala parker.


Här testade vi skolgårdens eh… hoppborg.


Just denna installation hade dock någon annan huligan ordnat.

Vi drog hem efter att ha avverkat hela Gamla Enskedes lekplatser, och pusslade.


De är riktigt proffsiga pusselläggare, måste jag få skryta om.

Igår, söndag, var det firning av den förstfödde med kompis som bägge fyllt 8. Hela klassen (minus två) röjde järnet på Lek o Bus i Nacka, och jävrar vad det rändes… svetten dröp om de 22 ungarna, och gårdagkvällens läggning gick rekordsnabbt. 

Det påminde en hel del om en helt vanlig måltid hemma hos oss



Maken drog till badhuset med twinsen som enligt sig själva (vågar inte gå i god för detta) nu är både sim- samt dykkunniga.

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Bambatant (med lila hår)

Vi börjar med barret: no big deal, tänkte väl ba att en bambatant blir väl lite mer barnvänligt som ögongodis betraktat med lite Dolly Style-touch..?


Asch, tänkte bara leka tonåring ett par dar, på måndag åker ändå riset av när jag ska till frisören. Maken trodde jag fått för mig att jag blivit fackpamp (fanns minst en så’n för något/några decennier sedan med kreativ färgsättning i håret, minns man).

Well, well. De äldre sönerna hade varsin buddy med hem. Två svingulliga grabbar, med stor aptit. På både pokémonar och mat. Därtill skulle Norma (som nyss börjat gymnasiet) på inspark, och två av hennes kompisar skulle äta samt sova här. Den lila-håriga bambatanten satte fart och svängde ihop en typ 3-dubbel (4-portioners) chiliconcarne (med en pot a côté, sans l’ail. På ren svenska – mingel(hångel?)-vänlig liten egen gryta minus vitlök.


Den till höger smakade garanterat ännu godare än brudarnas, fast de var nöjda ändå.

Idag var det Lordens tur för utvecklingssamtal. Jag kände mig stolt som en guldhöna (någon tupp är man ju inte). 

Ett litet klipskt lamm i gangsterulvastass

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nemmen hej..!

Nu tror jag faktiskt, så här ett par år senare, att det syns ett ljus där borta i tunneln..! Jo, det gör det! Ingen jättemajbrasa, inga hallelujamandorlor – än, men ett litet värmeljus skönjas allt.

Så – hoppas på ett återseende! Min terapeut tyckte att det vore en god idé, detta. Absolut! Men nu: utvecklingssamtal.  Idag: Piff samt Puff. Imorgon: the Lord.

Vi ses snart! xxxo

image

Piff…

image

…samt Puff.

(Ber på förhand lite om ursäkt om gränssnittet/utseendet inte är 100, men man är ju lite ringrostig…)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Jag famlar i mörkret.

Hösten är här. I sinne och ute. Gillar det inte alls (eller jo – jag ÄLSKAR hösten, men har ångest inför vad som komma skall…). Är lite allmänt motivationsmässigt försvagad, och har svårt att komma till skott med att skriva något vettigt. Idén att dokumentera känns lite hm… urlakad, ointressant, och vem faen vill läsa om det..? Jo, barnen, kanske, om sisådär 20-30 år, men inte ens dom kommer nog att vilja läsa om texterna är trista.
Som typ 9-åring fick jag en dagbok i julklapp. Någon sa, ’skriv något litet varje dag, det är jättekul att ha se’n.’ Hittade den för några år sedan. Typ det tråkigaste jag någonsin läst. Snark. Perfekt för insomniakvällar, kanske. Dessutom minns jag våndan, och ångesten, över att leverera dagens text dagligen. Det har nog kanske blivit lite så med bloggen. Sedan vet jag inte – vi har alla häckarna fulla, jag vet att jag på intet sätt är unik. Men jag tror att jag kan sälla mig till den skara människor på jorden som har minimalt med s.k. egentid. Des senaste två veckorna har jag stuckit till gymet eller tagit en springtur, och framför allt – gått och lagt mig i tid. Men jag ska härmed inte tillkännage någon inkastning av någon handduk – bara konstatera att det är inspirations- samt tidsavhängigt detta. Som om ni inte fattade det…

Publicerat i Uncategorized | 9 kommentarer

Frullen.

Som jag ältar detta ‘den viktigaste (mål)tiden.’ För egen personlig del – jag klarar inte en dag utan. En del människor kan liksom ‘oj, jag försov mig! Skit i frulle, coffee to go.’ Kaffe i all ära, men själva bränslet, då?
Tvillingarna och Malcolm är alltjämt vällingdrickare, och kan till och med sula i sig en skål yoghurt med müsli, eller ett par mackor, Lorentz har problem med morgonaptiten. Jag har gjort äggröra, risgrynsgröt (med smör och kanelsocker, som i Norge), fattiga riddare, våfflor, varma mackor…. Om jag någonsin ifrågasätter curlande föräldrar – be mig shut up. Helt enkelt.
Anyhow. Om någon vill ha ett frukosttips:

IMG_6125.JPG
Min beloved frulle.

Man tager lika delar helt bovete, hirs, quinoa, samt lite psylliumfrön och krossade linfrön (har jobbat denna frukost i runt 15 år, så exakta mått är svårt att redogöra för; jag tar två pkt av ovan nämda gryn, och en påse vardera av de sistnämnda och blandar i ett sjuhelvetes stort kärl). Och så till själva koket: en (rågad) dl av blandningen, malen kardemumma (hela korn i kvarn, ingen färdigmald skit), en tsk salt, koka upp, och puttra på låg värme i 20 min. Hacka typ 5-6 torkade (ekologiska, mjuka) aprikoser, lägg upp i din skål, servera m rostade nötter (jag kör hassel- och pekan-), kanske lite rostad kokos, ev lite Stevia on top (since I’m a sweet-tooth), och servera med mandelmjölk.
SÅ SJUKT GOD OCH BRA FRUKOST..!!!!
Bon frulle-apetit!

En bra, lugn helg, utan större händelser, och vi laddar alla – på olika sätt – inför kommande vecka.

IMG_6105.JPG
Klanen försöker väcka (stackars) Silas, som somnade på schäslongen i det att vi övriga käkade middag (kyckling och klyftpotatis – Normas favorit : )

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Oktober.

En händelsernas månad. I måndags hade vi 7-årig bröllopsdag,

IMG_5307.JPG
Synd att bröllopsfotografen glömde kameran, fast vi lever på minnet. Minst lika bra. Och turligt nog tog någon kort med sin telefon (Obs! Pre-smartphone, så den håller nog inte för tryck i dagstidningen se’n vid guldbröllopsdags. Men då, om 43 år, kanske man inte ens lever själv. Eller så har tekniken löst problemet med att skapa 3-D-bilder från minnesbilder – vad vet jag.)

Och idag fyllde jag år. 43 bast. Helvete, asså, det är ingen eftersträvansvärd siffra i sig. Men nu sitter man här, med the rubb and stubb, huslån, barn, och allt, och är frisk (hoppas jag), och alla andra med (hoppas jag ännu mer), och att rynkor och hänghäck gäckar en skiter jag i. En förträfflig fölsedag, lånade hem tre extragrabbar, och det blev ett sjuhelvetes röj!

IMG_5755.JPG
Sko-reglementet har vi lagt åt sidan. Jag tjatar inte om meningslösheter – man får hoppa längdhopp i det att man gör entré.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fredag, ja.

Typ ett kilo skit nersköljt med annan skit.
Men ändå. Få sova till minst 7..!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kvalitetshäng med en

VAB är ju vad det är, men samtidigt – för egen del – – så sjukt (…) lyxigt. Galet egentligen att man inte hängt på tu man hand mer än man har, med bara en. Särskilt en av de två yngsta. De äldsta har man trots allt sovit med vid sin sida i åtminstone ett halvår var, och så har det ju vårdats sjuklingar, och inskolats, etc.
Idag var Rufus hemma. Hur sjuk han faktiskt var/är, är en annan fråga. Men hemma skulle han ju oavsett vara idag, enligt dagisreglementet (24 h feberfrihet). Som (bl a) tvillingmamma ser jag det som ren och skär lyx. Så länge barnet i fråga är i hyfsad form, kan man inte betrakta det som något annat.

IMG_4313.JPG
Denna 2,5-årsålder, asså… Trotsålder till trots, så är den pure joy. Brottningsmatcherna och kamperna övervinns utan tvekan av gulligheterna.

IMG_4383.JPG
Fråga mig inte varför grabbhalvan har på sig polarexpeditionsstass. Jag väljer mina strider, helt enkelt.

IMG_4384.JPG
Iklädd polarexpeditionsdräkt samt Lorentz dojjor, ledsagade sjuklingen mig ut till allmänningen bredvid vår tomt och insåg målläget.

Det blev 7-0.

Och så äntligen hämtade vi dagiskollegorna, Lorentz lattjade med klasskompis.

IMG_4385.JPG
‘Hej då, Ture [tuppen], ses imorrn!’

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar