Ja, vafasen, nu har tiden läkt bakfullt sinne tillika kropp, och tydligen tog den minnesbilderna med sig. Eller så var det spriten som så gjorde, men jag minns i alla fall att det var ett hejdundrande kalas (äldste broderns 50-årsfirning) och kul hade jag (i princip naken i en transparent, lånad spetsklänning som ej hann provas ordentligt innan avfärd) och ‘dansade’ (eller åtminstone ‘rörde mig till ljudet av musik‘) till klockan 4. 

Vi lämnar det. Brors barn var – inte oväntat – supergulliga, och lilla baby Max (bara två månader..!)… Vad ska man säga – adorable. 

Tillbaka i vardag, se’n ett bra tag, ju. Som vanligt blir det panik-shopping med inhandling av samtligt julrelevant (från sill till Pokémongosedjur) på en och en halv dag. Wish me luck.