Det var något som vi verkligen drömt om, att ä n t l i g e n bli av med 80-talsköket och badrummen; det ena utrustat med jacuzzi (bara ett litet problem där… Den då befintliga varmvattenberedaren orkade inte fylla det mycket fula, stora karet med varmvatten. De par gånger som jag eller Axel och Norma hann bada i detsamma innan det sågades itu och kastades [fick inte ut det från badrummet annars], kokade jag en 4-5 10-Liters kastruller för att få lite fjutt på det annars luke warm vattnet).
Vi köpte det för oss då svindyra huset 2005. Vi (tur att jag har en vis hubby) var kloka nog att inte börja med sån’t som syns, utan vuxna grejer; bergvärme, renovera tak, förnya skorstensrör, remontera kakelugn, köpa loss tomträtt, tilläggsisolera, men insidan var mer eller mindre intakt (förutom att vi fixade lite fler sovrum, målade väggar och skrapade bort heltäcningsmattor från trätrappa – odyra saker).
Så efter svärmor kom ett ekonomiskt tillskott som möjliggjorde denna mycket efterlängtade förnyelse av ovan nämnda. Så även om timingen inte var optimal (är den någonsin det när man renoverar…) med fyra smågossar, lite handikappad morsa och intensivt arbetande make, så körde vi.
Vårt kök
Plastskynkesbarnspärr (som de små gynnarna forcerade tämligen problemfritt)
(Rufus kom en gång vid typ 10 månader krypandes med en Wienerkorv i munnen.)
Ikea – hell on earth – ännu mer än annars, med fyra små dudes.
Tyvärr har jag inga före- och -efterfoton, men tro mig. Det blev väldigt mycket bättre; våren 2014 var allt färdigt, efter åtta månader.
Det var renoveringsepisoden. Man förtränger väl ansträngande, smått traumatiska livshändelser i självbevarande syfte, förmodar jag. Men jag tror nog de flesta kan förstå att det var en tung – yet förhoppningsfull – period.
Härnäst kommer jag ta med er på resan genom De fjorton konsekutiva otiterna som löpte parallellt med tandhelvete och renovering och bebispöjks och semibebispöjks. (Fan, jag ser ju nu – svart på vitt – UGGLOR UGGLOR UGGLOR! Ö.V.E.R.A.L.L.T…) Vi hörs! (Eller ses… Eller. Ja.)