Del IV

Sommaren ’12 regn-stormade förbi, hösten kom, tillbaka i Enskede. Det som sedan utgjorde ytterligare en minst sagt ‘bökig’ grej, var följande: satt med barn i knäet, barn tar kniv (alltså vanlig ät-kniv) i hand, slungar ät-knivens handtagsdel bakom sin nacke, donkar knivhandtaget på morsans (vid 6 års ålder utslagna, återinsatta) högra framtand. Knak.


Trollmor och Silas, typ november ’12.

Ja,ha, ja, ja, inte så farligt, kanske man tänker. Men. Ringde min tandläkare, och trodde att snart skulle allt bli som vanligt igen, mafi meshkele (= inga problem på arabiska. Mitt mantra i livet). Tji jag fick.

Till saken hör att jag under en tidigare del av hösten hade utvecklat bilateral epikondylit i min ambition att återerövra min starka kropp efter att ha fött fyra knoddar, tror det var några lite för tunga kettlebells som blev spiken i kistan. Kunde inte ens lyfta mjölkpaket utan rejäl smärta. 

Det skulle visa sig att tandläkarbesöken skulle bli många. Och ofta. Och två små tjocka gossar i bilbarnstolar skulle in och ut ur bil, fram och tillbaks till tandläkare, and on and on it went. 


Piff unt Puff


Många besök på Artillerigatan bidde det på Stockholm Dental Implant Center; jag och Östermalmsgamlingarna med protes.

Är van vid tandläkeri; slog ut den sprillans nyutväxta övre tandtaden (typ) första dan i första klass, så… ja. Ni fattar. Stackars, stackars mamma Marina. Skytteltrafik till Eatmaninstitutet (vi bodde då i Torekov i Skåne). 

Vet att jag under den tandlösa mardrömstiden la upp en lite för blodig bild på Instagram, på den uthackade tandroten, men tog bort den efter påtryckningar.

Ett och ett halvt år senare blev jag med tand (av porslin) igen. (Gick dock ej runt som en trollmor, utan hade en lösgom som fyllde tomrummet i munnen. En inte helt härlig känsla.)

Voila.

Och eländet skulle fortsätta. Hela tiden omgärdat av oändligt gulliga ungar till höger och vänster, vilket Lützendimlade ugglorna i mossen. 


Gullrumps.

To be continued, stay tuned.

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s