Jag tog helg, som man sa på Pågens skorpfabrik på vilken jag nattarbetade en sommar under gymnasiet. Det var f ö ett jävrigt märkligt jobb; man arbetade en timme med att hålla koll på skorppåsbandet, sedan var det fikapaus i en timme. Så höll vi på; det var troligtvis något som facket förhandlat fram så att ingen skulle behöva slita ihjäl sig (hur man nu skulle kunna slita ihjäl sig på just detta slapperi). Föga tänkte fackförbundet i fråga på att många nattarbetare sannolikt åt ihjäl sig – i fikarummet fanns obegränsade mängder dammsugare (man kan bara fantisera om vad dessa innehöll), chokladbollar, vaniljdrömmar, havreflarn. Mången bulimiker proppade sig full.

En av varje. Believe – det fanns inte bara sju sorter…

I alla fall. Helg, ja. 

I år har vi följt ‘Idol’ slaviskt. Kanske för att det ju är ganska kul, men också för att de nya jurymedlemmarna (åtminstone makens dagiskollega, för en 40 år sedan, Quincy Jones III och melodifestivalkungen Fredrik Kempe) är ganska gulliga, rentav mänskliga. Därmed fick barnen gilla läget och insupa lite eh… kultur (…) till transfettsintaget. Tvillingarna tyckte nog mer om det än Lorden och Mackan, samt Lorentz’ buddy som skulle sova över. De drog när chipsen var slut, och namedroppade allehanda obegripliga pokémonnamn i något hörn.

På lördagen pokémonade Lorden vidare med sin far i cp-meckat Gamla Stan (cp är någon typ av pokémonkvalitetsstämpel, om någon undrade) – i inte mindre än fem timmar. Malcolm hängde med sin buddy som sov över (i rättvisans namn), och piff och puff vallades i lokala parker.

Här testade vi skolgårdens eh… hoppborg.

Just denna installation hade dock någon annan huligan ordnat.

Vi drog hem efter att ha avverkat hela Gamla Enskedes lekplatser, och pusslade.

De är riktigt proffsiga pusselläggare, måste jag få skryta om.

Igår, söndag, var det firning av den förstfödde med kompis som bägge fyllt 8. Hela klassen (minus två) röjde järnet på Lek o Bus i Nacka, och jävrar vad det rändes… svetten dröp om de 22 ungarna, och gårdagkvällens läggning gick rekordsnabbt. 

Det påminde en hel del om en helt vanlig måltid hemma hos oss

Maken drog till badhuset med twinsen som enligt sig själva (vågar inte gå i god för detta) nu är både sim- samt dykkunniga.