Vi börjar med barret: no big deal, tänkte väl ba att en bambatant blir väl lite mer barnvänligt som ögongodis betraktat med lite Dolly Style-touch..?
Asch, tänkte bara leka tonåring ett par dar, på måndag åker ändå riset av när jag ska till frisören. Maken trodde jag fått för mig att jag blivit fackpamp (fanns minst en så’n för något/några decennier sedan med kreativ färgsättning i håret, minns man).
Well, well. De äldre sönerna hade varsin buddy med hem. Två svingulliga grabbar, med stor aptit. På både pokémonar och mat. Därtill skulle Norma (som nyss börjat gymnasiet) på inspark, och två av hennes kompisar skulle äta samt sova här. Den lila-håriga bambatanten satte fart och svängde ihop en typ 3-dubbel (4-portioners) chiliconcarne (med en pot a côté, sans l’ail. På ren svenska – mingel(hångel?)-vänlig liten egen gryta minus vitlök.
Den till höger smakade garanterat ännu godare än brudarnas, fast de var nöjda ändå.
Idag var det Lordens tur för utvecklingssamtal. Jag kände mig stolt som en guldhöna (någon tupp är man ju inte). 
Ett litet klipskt lamm i gangsterulvastass
