En händelsernas månad. I måndags hade vi 7-årig bröllopsdag,

Synd att bröllopsfotografen glömde kameran, fast vi lever på minnet. Minst lika bra. Och turligt nog tog någon kort med sin telefon (Obs! Pre-smartphone, så den håller nog inte för tryck i dagstidningen se’n vid guldbröllopsdags. Men då, om 43 år, kanske man inte ens lever själv. Eller så har tekniken löst problemet med att skapa 3-D-bilder från minnesbilder – vad vet jag.)

Och idag fyllde jag år. 43 bast. Helvete, asså, det är ingen eftersträvansvärd siffra i sig. Men nu sitter man här, med the rubb and stubb, huslån, barn, och allt, och är frisk (hoppas jag), och alla andra med (hoppas jag ännu mer), och att rynkor och hänghäck gäckar en skiter jag i. En förträfflig fölsedag, lånade hem tre extragrabbar, och det blev ett sjuhelvetes röj!

Sko-reglementet har vi lagt åt sidan. Jag tjatar inte om meningslösheter – man får hoppa längdhopp i det att man gör entré.