Silas kokhet i tisdags morse, så vi fick stanna hemma. Ganska majjigt att hänga solo med en av tvillingarna. Herregud – kom på att man gjort det alldeles på tok för lite! Vi lattjade, sov middag och bara samkvämade, sjukdag ett lite gnälligare, av förståeliga skäl. Ingen aprit och dålig sprutt i grabben. Dag två, när febern bedarrat (kan feber över huvud taget bedarra..? Ja, ja, ni fattar), och han fick stanna hemma för att återfå sin sanna vigör. Vi tog T-banan in till stan, för att uträtta lite ärenden på t ex Adidas-butiken. Silas fastnade – inte helt oväntat – för en VM-fotboll (som märkligt nog inte var på rea) för 400:-. Samt en leopard-stass mot gul botten, som – taskigt nog – skyltats på två smådockor, intill en motsvarande mot rosa botten. Hade så gärna – leopardtröttheten till trots – shoppat loss, men saldot tillät inga utsvävningar. Det var inga problem, tvillingarna har inte varit så bortskämda som sina äldre brorsor. Kom hem med ett par fotbollsstrumpor till Lorden (så att han ska slippa ha hälen mitt på vaden, som med de loppisfyndade strumporna i stl 37) samt ett par träningstights till mig.
Varför jag inte tog kort på tvillingdockorna undrar jag med. Tror hjärnan fortfarande var Löfwén-paralyserad.
Och idag ringde de från dagis när jag var på jobbet, och så var det Rufus tur.