En lite annorlunda start på dagen; Rufus insisterade på att dra på sig sin farsas gamla teddy-kappa (anno 1970) samt MC-hjälm, varpå jag kläckte den inte helt brighta kommentaren: ‘Du är ju allt bra gullig, du’ Han blev skogstokig, och tog i från tårna, med sin mest gutturala röst: ‘JA E INTE GULLI!!!’, sedan rusade han in i köket och la sig på mage och ‘sov’ i 10 minuter.

Malcolm kom för att pyssla om den kränkte, och hamster nummer två kom med din stash

MC-mannen came around efter en liten stunds konvalecens, och testade lite andra huvudbonader

…och hans tvilling stekte upp lite left-overs

Marräng-, bebis- och plommonpytt

Lorentz och Malcolm är hyfsat easy-going nuförtiden (bortsett från vissa utbrott och urlackningar på allehanda Apple-produkter), men de två yngsta pojkarna… De är oerhört viljestarka. Oerhört. Morgontimmarna är (som sagt) rätt köriga; det finns inte riktigt utrymme att tillgodose alla deras önskemål (borsta tänder själva, ta av och på blöjor, kläder… De insisterar till och med på att diska sina vällingflaskor själva). De ska ha med sig nallar, favoritoutfits, bollar, leksaker – ö v e r a l l t. Man resonerar, argumenterar (fråga mig inte varför) och till slut känns det som man begår våldsövergrepp i det att man tvingas brotta ner dem… Men jag har inte ofta något val. Å andra sidan återhämtar de sig ganska raskt (ofta efter en stunds tårdrypande ‘P A P P A A ..!’, som ju dragit till jobbet), och love-bombar på både mig och syskon. Axel och Norma är fantastiska tröstare och distractors. Tackolov för dessa två tonåringar. <3<3