Lorentz drog till havs i lördags morse. Hans polare Hugo med familj har en segelbåt, och Lorden skulle hänga med ut och SOVA ÖVER! Oerhört pirrigt – för barn och föräldrar. Lite knepigt att eventuellt hämta hem någon som gråter av hemlängtan någonstans ute i skärgården.
Men så blev det inte!

Vi fick bildrapporter along the way, och jag tror inte att minsta tillstymmelse av hemlängtan någonsin var aktuell.

På söndagskvällen levererades pojken av den gulliga familjen. Strax före ankomst pratade jag med mamman i telefon, då hade hennes son insisterat på att hon skulle ringa upp mig för att fråga om Lorentz kunde få segla med dem en natt till (det där med skola och jobb och sån’t finns inte i en 6-årings sinnevärld). (^_^) Gullungar!
Skönt och faktiskt lite överraskande att helgen förflöt så bra.