Helgen passerade, oerhört händelselös, därav uteblivna inlägg.
Och jävlar, hörrni, sommaren bara försvann..! Det blev höst. Bara en så’n sak kan ju få en att tappa gnistan.

Den är väl inte helt borta, men måste nog jobbas fram lite. Så därför skriver jag ett par rader – för att försöka väcka mig själv till liv. Mitt skrivande själv, vill säga.

Au revoir – med roligare rader, hoppas jag.

Dessa två. En konstant iförd hjälm, en keps.

Lorentz hävdade med bestämdhet idag att han nog faktiskt kan gå till skolan själv. Återstår att se, förstås, men jag beundrar – och förvånas över hans mod.