Denna dag, mitt förstfödde barn, var det första dagen på förhoppningsvis minst 12 år av din skolgång. Det är nu din hjärna förhoppningsvis kommer börja upptäcka och begripa en massa bra grejer. Bokstäver, siffror. Leda (som i boredom), resa, mål. Det kommer vara en massa roligt som händer, och en del astrist, jobbigt, svårt… Men det är inte klokt, vad spännande det ska bli!

Vid ankomsten för barnen idag (i deras barackklassrum, nota bene, Jan Björklund), fanns en rund matta (som på dagis), den blivande förskoleklassen satt lite sporadiskt utspridda, men så på en lite snutt av ytterkanten satt de, de tre musketörerna från ‘Diamanten’ från Gläntan, 2014. Lite nervösa, lite blyga, men tighta bredvid varandra. Det är ytterligare tre från dagis dom ska gå i klassen (en saknades idag). Det är nog bra. Tryggt, liksom.

Efter detta, skulle jag och Lorentz göra den terminsenliga spargristömningen, dra till en leksaksaffär och fira dagen lite. Dock var återseendet av buddyn Hugo så här efter ett långt sommarlov, så euforiskt att vi slog två flugor i en smäll och tog med honom. ‘Det här var den bästa dagen i mitt liv!’, utbrast en lycklig son, och hoppiskuttade bredvid sin lika glada kompis. Otroligt gulligt.

Här ser de kanske inte överlyckliga ut, men skenet bedrar. Tror vi bevittnar ett kolhydrat- och sockerkoma. Went all in.