Summa summarum:

Elak mor sprintar framför sin cyklande 6-åring, och tvärnitar varpå 6-åringen ramlar svårt på sin hoj.

Och:
Ondskefull mamma lappar till sin 6-åring utanför Ica.

Så här:
Lorentz har ju nyligen lärt sig cykla. Mellan förskola och hemmet har vi en tunnel (löper under en högtrafikerad väg). Eftersom tunneln är lokaliserad precis i en rejäl kurva, och föregås av en nedförsbacke, som Lorentz glatt hojjade nerför, kutade jag som en galning för att hinna parera ev. trafik. Dum som jag var, betänkte jag inte svårigheten för barnet självt att dosera den väldigt skarpa kurvan, varpå vi krockade, han och jag. Asså blicken. Tårarna. Det gick ganska bra, med tanke på omständigheterna, men – oerhört puckat. Han skrapade handflatorna lätt, annars ok.
Okej. Den sorgen gick raskt över.

Vi kom hem, drog för att handla lite (jag + tre pojkar, den fjärde misskötte sig å det grövsta och fick stanna hemma). Ute ur affären, på väg t bilen är det några dagisföräldrar som hojtar ‘Hej, Elin!’ Jag stannar och pratar lite. De är en bit bort, så jag får för mig att komplettera kommunikationen med armviftningar, varpå jag bitchslappar till barnet som jag håller i handen. 6-åringen. Igen. Men herrejävlagud.

Nu förstår man väl att avsikterna var välmenta vid bägge tillfällena, men det vetefasen om grabbhalvan fattar.

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s