som verkligen ÄR en piece of cake: ta lådcykeln med enbart Rufus och Silas uti – nu bara 60 kilo tung, till skillnad mot de annars framtrampade 100. Inte heller idag knäpptes kort, men har några sommar-lådcykel-bilder, så
Okej, nu brukar ju inte Axel hänga på styret, och krabbfiskegear och blöta badkläder brukar inte ingå i packningen normalt sett, men pojkarna är desamma.
Eller var, ska jag nog säga, för nuförtiden bokstavligen flyger Lorden fram på sin egen cykel!
Och Silas och Rufus var slightly softare idag, men jag har en teori om denna deras überjobbighet nu. De tar ju så klart chansen – full (eller i alla fall halv, mot normala 25%) uppmärksamhet från morsan. Då passar de på att jobba sig, på min semi-semester och allt.
Alla barnen 
Måste bara tacka för din underbara blogg ! Hittade den av en händelse för ngr månader sedan och kan nu inte vara utan dina kloka , humoristiska och kärleksfulla skildringar av er härliga tuffa familj !Berikar min omgivning med dråpliga Elincitat alltsomoftast . Tror att min dotter med endast en styck snart treåring blivit lite svartsjuk på mitt intresse för dig och dina barn . Hälsningar från en pensionerad barn- och ungdomspsykiatriker .
Tack, fina Birgitta – du kan inte ana hur otroligt glad jag blir av denna komplimang! Tänk att få bli citerad..! Fantastiskt, ju!
Det är du minst sagt värd ! ( Dessutom svarar du på kommentaren inom ett kvarts dygn – kl 6:39 – rena julottan för mig !)
Va’? Gjorde jag..? Trodde jag sov t 8.30… (Ha ha, tydligen inte) Jag älskar när någon tar sig 1. Tid att läsa min blogg, 2. Till och med kommenterar 3. När någon dessutom gillar’t – då blir jag jättelycklig! Kram på dig!