Trodde jag. Stora delar av familjen är utspridda en dag, eller kanske två, så tillvaron här blir tillfälligt liksom lite smuttare (handla+laga mat, antal tänder att borsta, etc.)
Jag gick till dagis, med vagn (svårt med alla fyra, vi cyklar eller åker bil, så bara den grejen präglade min lite lediga känsla), och jag kände mig som om jag var på lite semisemester hela vägen till dagis (en sträcka om typ 800m)..! Överdrivet? Tja, grejen är att de stunder när man inte handhåller minst två, oftast fyra (åtminstone en hel del nu i sommar, när hubby jobbade och slet ett par veckor) av barnen är få (dessvärre inte längre inkluderat slänga soppåse, eller hämta tidning; ‘Mama, bäla!’ med rakt-in-i-hjärtat-blicken, som vilken morsa som helst med ett hjärta inte kan neka [okej, Lorentz sover oftast när man gör det, och Malcolm med, och de begär ärligt talat inte att bli burna heller]), men 13,5-kiloskoalorna lyckas man sällan föregå på morgonen, och if worse comes to worse får man kånka båda till brevlådan. Insåg nu att jag ska sluta klaga på min onda nacke..
Hur stor min kärlek till de små skitungarna än är, behöver man små glimtar av halvlugn. Och – ja, de är på dagis dagtid. Men då jobbar man ju. Vi har dessutom haft tre dagars hemmavistelse nu, helg, och planeringsdag igår. Man försöker carpa de där små stunderna, bara, när man hinner tänka en egen tanke fullt ut.)
Nåväl. Under några minuter njöt jag där över semi-semester-känslan. Kort därefter plockar jag upp de glada tu, men så förvandlades Rufus till ett trött-arg-våldsam-gnäll-turbo-gasthals-riktigt-monster! De snälla delikatessdiskmänniskorna på vår Ica-affär skar raskt upp prosciutto och ostbitar, som de uttryckte det som ‘distraktion’. Jag förstod deras desperation, mitt barn var ett absolut monster. Jag är – helt ärligt – inte alls van vid det med dem. Eller snarare Rufus. Ska inte dra in svärmorsdrömmen Silas i det här. Så istället för att kolla ‘Girls’, enligt ursprunglig plan, går jag och lägger mig. Helt slut. Det blev den diametrala motsatsen till ‘piece of cake’. Hoppas alla (särskilt Rufus) sover gott.