Israeliska missilattacker samt missflyt i kakbaket

Malcolm är Israel, Rufus och Silas är Palestina; hans acts of vengeance är maximalt oproportionerliga i förhållande till tvillingarnas handlingar (som ofta inte ens är riktade mot Malcolm över huvud taget). Det är klart, att precis som Israels folk lidit genom århundraden, och världssamvetet efter andra världskriget präglar samtidens fega diplomati, har Malcolm det inte så lätt han heller. Han är pojken i kläm mellan den (av mig) förstfödde, som ser till att få sin vilja igenom, lär sig cykla, läsa, simma, och så de två små roliga, gulliga klonerna. Men. Precis som världen nu kanske börjar fatta att Palestiniernas situation måste stöttas (inte en sekund för tidigt! Jag har sedan tonåren i Kuwait, där lärare och skolkompisar med Palestinskt ursprung, engagerat mig i frågan, och frustrationen har inte haft några gränser), så måste man som vuxen säga ifrån. Ibland klarar vi av det i lugn och sansad ton, men så ibland vill man kasta sten (fast det gör man naturligtvis inte) mot Israeliska scudmissiler. Och ibland är Israelen bara sockersöt och ljuv, leker, pussar, och kramar. En förälderlig utmaning är det alltjämt.

Och så morgonen: tvillingarna har badat nästan dagligen denna varma vecka, alltså lekt i badkaret, utan tvål- och tvättning. Det är helt oproblematiskt. Men. När det kommer till shamponering och så, spårar allting ur. They bloody hate it. Man blir ganska svettig, kan jag säga – lite som att duscha två ettåriga labradorer. Drog en lättnadens suck när tvagningen samt insmorning med olika salvor var genomförd. För att ha nå’n bra muta, föreslog jag att vi skulle baka kakor, vi skulle få lite gäster på eftermiddagen. Så fick det bli. Maken var ute och cyklade med Lorentz (a.k.a. ‘Cykelkungen’) och Malcolm (Israel), och när kakplåten skjutsades in i ugnen, kutade Silas iväg med matskedsmåttet (han har en faiblesse för det, han gillar att stoppa det långt ner i halsen… […]) Så kom de stora hem, och jag hör Lorentz hojta ‘Silas har kräkts!’, varpå Rufus kutar till kräkset (och jag till hushållsrullen), och halkar i kräkset, landar med huvudet i kräkset. Jahapp.
Ner i badet igen, MMA-brottas igen. Sedan var klockan typ 13. Så har vi det. Och då var detta bara ett litet urklipp.
Och inte ett kort har jag från helgen. Varit lite för busy doin’ nothing…….

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s