Typ.
I mitt pre-mammaliv tränade jag t ex lite boxning. Det gör jag inte längre, men utan någon typ av träning går jag under. Det där går ju lite upp och ner, förstås, väderlek, årstid, och lite annat kan sätta käppar i julen, MEN som med allt annat: jag carpar (som i fångar), som jag ju snackat om tidigare. Just nu är jag inne i modet gå och lägga mig före 22, eller åtminstone 22.30, för att gå upp 05.20 (…) och ränna som en toka i hoodsen med omnejd. En timme hinner jag före morgonrushen runt 07. Vi är förunnade med sovande barn, så då funkar det. De mesta käpparna i julen är psykologiska, så man måste försöka komma ihåg hur enormt mycket bättre ALLT – precis a l l t – blir av att hålla sig i hyfsad form.
Nu avser jag inte direkt formen på själva kroppen, man är ju trots allt 42,5, saker sjunker, stussen har väl inte samma rondeur som en gång, osv, men själen och livslusten får sig en studs av att träna.
Så nu, efter ett avsnitt Fargo, säger jag godnatt.
(Och för er kännedom, mår alla barnen bra.)