I bemärkelsen Lorentz, då rå. De kallas så, förskolans (börjar vänja mig, har detoxat ‘dagis’) ‘stora’ barn, de som till hösten ska börja plugget.
Som tradition på Gläntan, har man en ‘utspark’ i juni. Då överraskas diamanterna (vi föräldrar varslades om att vi skulle lämna barnen klockan 8.25 senast, varför jag steg upp klockan 5 för att hinna x_x) av pedagogerna, och så åkte de iväg till en 4H-gård, där det kollades djur, reds på hästar, käkades multipla glassar (enligt utsago) och god knows. Klockan 18 skulle diamanterna hämtas efter en heldag, med galamiddag som avslut i självaste personalrummet (!), chips, läsk och hela faderullan. Jag hojjade iväg, och utanför förskolans grindar stod en skock förväntansfulla diamant-päron och väntade snällt.
Det var nog den gladaste Loppan ever jag fick med mig hem, efter en rejäl kulsprutesnacksalva. Dagen hade avslutats med att diamanterna gått på skattjakt, och alla hade fått leta fram sina alldeles egna diamanter.
Det var tydligen en riktig höjdardag, all time high var ritten.
Lorden sov med sin diamantask i sängen.
Alla barnen 