Låt mig säga som så här: det finns fler orsaker till huvudbry/-kli än löss här i vårat hus. Rufus och Silas sjunger gärna. Eller ‘hunger’. När man lägger dem, ska det sjungas, ‘börne feåve’, ‘bä-bä’, ‘binka häna dä’, ‘kulen’, ‘liten båt’, till exempel (dvs ‘björnen sover’, ‘Bä bä, vita lamm’, ‘Blinka lilla stjärna’, ‘En kulen natt’, ‘En liten båt’)
Men i helgen har vi försökt luska ut vad de försökt förmedla i det att de tjatat om Åsnan hunga Vincent. Vad? Vad..??
Jag frågade så en av pedagogerna på deras avdelning ‘Kotten’, och i samma sekund som jag såg henne, Åsa, så insåg jag. ‘Åsnan’ var alltså Åsa. Så långt ifrån en IRL-åsna man kan komma… Åsa hade, gissade jag (as the genious I am….) sjungit en låt som hette/handlade om en Vincent. Hon föreslog att det kunde ha varit denna. Så klart.
(En av dagiskompisarna heter Vincent, vilket tycks ha fastnat lite extra hos Silas och Rufus.)