Idag var en s.k. klämdag, en dag i kläm mellan gårdagens vad-det-nu-var-för-obegriplig-och-förlegad helgdag och morgondagens good ole lördag. Våra barn och typ 20 andra av Gläntans normala 125 barn var inte lediga. Själv hade dagen ett huvudsakligt syfte: att gå på Elfriedes dansavslutning. Det var storartat; med Harry Potter-tema som någon lite vag röd tråd var det ett stort antal klasser (15? 17? Fler?) i blandade åldrar, 4 – 20 kanske. D.v.s. ett jättearrangemang med en gigantisk ensemble, och många i publiken på Maximteatern. Dessa barn och youths dansade som om de stod framför spegeln hemma (många av dem), trots strålkastare rakt i ansiktena, och full attention på sig – fantastiskt duktiga! Vanliga människobarn som gått i olika dansklasser (show-, street- och kanske musikaldans, vad vet jag, är knappast – TYVÄRR – ingen dansare själv), och mycket proffsigt ordnat av själva dansskolan (som jag pinsamt nog inte kan namnet på, återkommer snarast om det).
Föreställningen öppnas med att en väldigt självklar, kristallklar 11-årig brorsdotter, ensam på scénen med några repliker. Inte minsta darr på röst, läpp, eller hand (mikrofon).

Man blir ju stolt.