Igår drog vi till Tom Titts, jag och fyra grabbar. Dock inte tvillingarna, men Loppan och Mackan och varsin kompis.

Fyra glada, peppade gutter i bilen

Det pågick en del renoveringar på Tom Titts. Även den svävande bollen var det punka på, men den var rolig ändå (en kort stund).

Vi gick ut i ’parken’, och blötte ner fötter och överkroppar i vatten. 

Sedan tänkte jag att vi skulle prova den lilla Fritt Fall-anläggningen. 

Men det var jag tydligen ensam om att tänka

Jag tänkte att jag skulle inspirera grabbarna, och vis att det inte var så läskigt. Andra åket följde Malcolms kompis med. Tredje – Lorentz, men han tyckte det var jätteläskigt (och jag skämdes som en hund för att ha försökt övertyga), och den empatiske maskinisten släppte ner oss efter halva turen.

Vi gick in och tröstade oss med glass och klättring.

Och sedan somnade fyra pojkar i bilen på hemresan.

Och idag. Idag för fyra år sedan blev jag så tvåbarnsmor. (Eller fyrbarnsdito, beroende på hur man räknar). Malcolm såg dagens ljus efter en traumatisk katastrofkejsarsnittsförlossning. I två dygn hade jag värkarbete, och till slut blev det ett akut läge då lillpöjken i magen hade svalt fostervatten med mekonium i, och jag sövdes (vid 3 på natten), och Malcolm plockades ut. Han var livlös i fem för fadern långa minuter (jag var lyckligt ovetandes och sövd), sedan fick man igång honom. Ännu en liten överlevare! ❤

Jamåhanleva! Jag frågade Malcolm vilken fölsesång han ville ha på morgonen, ’Vill du ha Happy Birthday to you’ eller ’Jamåhanleva’?
’Nä, jag vill ha ’Clique’.’, sa Malcolm. Tur att Axel (vår tekniske whizkid) sov hos oss i natt, så att vi kunde äta fluskot till Mackans önskelåt.