Valborg, ja.

Kan inte påstå att jag kan minnas att det är en viktig grej för mig personligen, men som mamma började jag fundera ikväll runt 18-snåret på om det kanske vore lite kul för åtminstone Lorentz. Han verkar behöva lite extra mycket TLC (samt TLC) nuförtiden, är väl en fas, kanske. Men denna eftermiddag…. Den var nog mitt livs mest krävande – alla kategorier. Vi hade med en polare till Lorden hem. Alla våra fyra var supertrötta, cry babies, och inte i någon som helst toppform. I princip outhärdliga timmar fram tills nu, när de ligger och sover.  På kvällskvisten när fadern föreslog – kvarten innan man var i mål (= barn som ligger i sina sängar) att vi kanske skulle dra till Majbrasan, så kände jag bara tomhet. Jag erkänner. Inte mitt stoltaste ögonblick, men jag pallade inte. Visst – tvillingarna kunde somna hemma (med pappan i huset), och jag, Mac, och Lord kunde hojja ner till elden. Men 1: Brasa? Jaha? 2: Lukten av grillade igelkottar 3: Hur ska man kunna hålla koll på barnen? 4: (fast egentligen 1): Vi har sedan de somnade i egna sängar alltid lagt dem klockan 19. Jag, pappan, barnen är biologiskt schemalagda: klockan 19.30 är det liksom lugnt, då vet alla små barnahjärnor och kroppar att snaaart skola de sova. Därför visste man liksom hur det hade kunnat bli om vi drog till brasan, de skulle troligtvis vara trötta och gnällspikiga. Illusionen av detta scénario kontra tanken på en slapp timme i soffan stjälpte idén.
Så här sitter man nu, och tänker på de dagisföräldrar som glatt frågade ’Ses vi på Fältet* sedan?’ (* ett av brasställena här nära), och deras glada, roskindade barn, som glatt kutar runt brasan och skrattar och ler, och där uppe ligger mina och slaggar och vet inte ens vad en majbrasa är (jag förklarade för Lorentz, och han lät i och för sig helt ointresserad av ’elden’, men han vet ju inte just denna eldens sammanhang). Ingen har varit utanför norden, och typ bara sett Torekov och Stockholm (eller Enskede, snarare. Och Skansen. Typ.) Dels är detta orsakat av att det är väldigt dyrt att resa med 6 barn, och sedan är de yngsta lite för små för att det ska vara njutbart. Eller så behöver man se till att ha ytterligare hjälp, vilket knappast utgör en prisreducerande åtgärd för reseräkningen. Vad jag försöker komma till är – jag tycker lite synd om våra barn. De får aldrig uppleva något extraordinärt. Ja, ja, jag vet. De är små. Men fan – jag är född i Miami, Florida, hade bott i tre olika länder fyllda fyra år, och har därefter både rest till och bott på en jävra massa ställen, och käkat på resturanger vid flera tillfällen (våra har varit på McDonalds. Punkt.) Så sitter man här, har ingen inkomst, men egentligen rätt mycket tid (åtminstone en 5-6 timmar om dagen) och har lite ångest – för att man inte orkar eller kanske har råd att berika deras intryck. Det känns sådär.

Inte mitt mest sprattlande inlägg, men så har man det vissa dagar. Pannan i djupa veck.

(Fast igår hade vi sex killar med hem, och då var alla i toppform!
Bild
Sex laxar, osv.

Bild
Gårdagens näspicking i stereo.

Bild
Två storpojkar i solen häromdagen.

Bild
Silas ’graffaren’ i skuggan samma dag.

så är det ju, livet. Upp, upp, och så lite dipp. Och upp igen.

 

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Valborg, ja.

  1. Joa skriver:

    Det ni gör tillsammans som familj är ju det som räknas. Spelar ingen roll om det är på donken eller Taj Mahal. Tror jag iallafall. Resten kan de göra sen. Hej!

    • allabarnen skriver:

      Joa, jo, sant. Och tack! Och tack för förra kommentaren också..! Kom på att jag är dålig på att svara. Blir så glad att du läser..! Hoppas Lill(an) mår bra! : *

      • Joa skriver:

        Tack själv! Vi mår bra! Roligt att läsa, bra perspektiv när jag känner mig orimligt sliten av en liten rackare 🙂

  2. Anna-Pi Lennstrand skriver:

    heja elin! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s