Affektkramp

Om någon hade berättat för mig om ’affektkramp’ före jag fick barn, hade jag nog skrattat lite åt företeelsen. Det innebär, att när ett litet barn (oftast vid 12-24 månaders ålder) blir upprört, argt och/eller ledset, kan hen bli så upprörd att hen svimmar. Ansiktsfärgen bleknar, läpparna antar en blå-lila färg, kroppen blir slapp (åtminstone i vårat fall), och första gången detta hände, trodde jag att Silas dött. Det var så föribannat läskigt..! Tackolov att man har en doc in the house, han fattade direkt vad det troligtvis var, men helvete vad rädd jag blev. Minns inte vad det var som föranlett tillståndet, men då han drabbades en tredje gång av detta i förrgår, noterade jag vad som föranlett det hela. Rufus och Silas hade käkat lite jordgubbsyoghurt till frukost, och hade yoghurt-Siewert Öholm-skägg, så jag tog en ruta hushållspapper och torkade av pöjkens kladdiga ansikte. Det var anledningen till att han några sekunder senare skulle drabbas av affektchocken.

Bild
Så här kunde han ju inte se ut.

I de artiklar jag läst genom att googla, hävdar dock att detta är ofarligt, inte helt ovanligt (c:a 5%) och inte innebär nå’t farligt för barnet, och att man inte ska undvika konflikt (eller vad man ska kalla det för) med vederbörande, för DÅ kan man få det jobbigt (i det att man uppbringar en liten curlad rascal). Själva tillståndet ser fruktansvärt läskigt ut, men that’s about it. Kan vara ärftligt, och mormor hade tydligen vissa så’na här tendenser i mycket unga år, och tydligen även makens brorsa, så vi får hantera det bäst vi kan. Går över före förskoleklassåldern. (Det är just DET HÄR jag opponerar mig emot; detta med att kalla dagis ’förskola’. Det är ju jätteförvirrande?? Nästa år har jag alltså tre förskolebarn, och ett förskoleklassbarn, det blir ju bara meckigt. Så tycker jag. Dagis och skola.)

(Har ändå – alla artiklar till trots – ringt husläkaren för att be henne remittera till en neurologisk utredning. Hängslen och livrem, that’s my thing.)

Och mamma får lämna sjukhuset imorrn, alla ni kära som oroat er..! Hurra!!

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s