Vi börjar med en liten kort notis om fingrarna (för händelsen har i hög utsträckning präglat min vecka, med nyinköpta skjortor till de fyra sönerna, och tvillingarnas olika body-knappar ej att förglömma); jag skulle förbereda middagen, tog fel kniv när jag skulle skära löken, Enskedes slöaste, troligtvis, och skar mig först i ringfigret. Svor, kutade upp för trappan, och hämtade plåster, för att sedan fortsätta med hackandet, och FORTSATTE (mitt nöt) med den slöa knivjäveln. Hackade då av mig tumtoppen. Då kunde jag inte låta bli att garva lite åt mig själv – det gjorde ju inte ont, bara blödde så infernaliskt – kirurgtejpen hade jag ju hämtat, så det var bara att köra.

Ja. Så det kan gå.

Min bortlidne far var en riktig finger-, (samt tå, samt – öht hud!)hackare. Han blödde i alla fall lätt, som jag minns det. Mamma – du har ju hackat av dig en rejäl bit av vänster tumme, hackandes persilja, om jag inte minns fel (?), så jag brås väl på er. Just denna gång måste jag ändå säga tillhör de mer klantiga.

Så tur hade jag väl, trots allt, i oturen. Men det fick jag äta upp se’n, resten av veckans dagar i tummens oanvändbarhet. Ja, ja. 

(Gick för övrigt till dagis en halvtimme senare, med tejpade fingrar, och kirurghandske, hållandes armen med hårt knuten näve högt över huvudet – ja, jag var ju tvungen att hämta kidsen!) När jag kom fram var handsken fylld med blod. Det rann ner på armen! Helt sjukt att det kan komma så mycket blod av några små cuts..!)

Och så var det fölsedag! De fick lite husgeråd och en spis – succé, och ville aldrig upphöra med önskemålet: ’Meajamåleva’, och vi sjöng, och vi hurrade.

Silas pillar med kastrull och tårta

Rufus fiskar med mormors fina trä-fiskedammspresent.

Hade överambitiösa planer på att göra en rolig tårta, men fick kassera iden, då jag krånglade lite för mycket (med fokus på smak före lämplig ’skulptural’ konsistens) med fyllningarna, så jag la ner idén med rolig tårta, och gjorde ’bara’ en smarrig. Vit chokladmousse, jordgubbsfromage och bär. Hembakad, så klart. Hälsar en glad Martha Stewart.

För att inte tala om barnen – de åt så att det nästan sprutade ur öronen, och efter en stund blev det så här: 

Läggdags, helt enkelt. Och mera ’jamåleva’ till godnattsången. Igen och igen och igen.

Och idag – efter en dag utomhus, vårfixandes lite i trädgården (alltså studsmatta och utemöbler – vår trädgård är väldigt mycket i Engelsk [punk-]stil. Vild och ovårdad och anarkistisk) slutade den lika anarkistiska middagen med detta: