Vi stack till Haga och Fjärilshuset i söndags, fadern var jour. Det var svettigt, men spännande.

Tripp, trapp, trull. Silas var lite vred, och hängde i bakgrunden. Att få de fyra att fastna på kort är lite trixigt.

Här ser vi dock en arm på densamme till höger i bild, samt typ tusen karpfiskar

Om man ändå vore lite längre…

Det flaxade en massa fjärilar överallt, och de var – om möjligt – än värre att få att fastna på kort än mina grabbar.

Lorentz tog lite kort på feskarna.

Jag hyrde ett lås i kassan så att vagnen kunde låsas fast. Jag är så godtrogen av mig att jag knappt tyckte att det behövdes, men det var tur, för när vi kom ut ur stället, hade någon ond person stulit en av våra två fårskinnsfällar. Man blir så satans förbannad! Det stod vårt namn och telefonnummer med JÄTTESTORA bokstäver på baksidan, och just den fällen fick Lorentz av sin mormor och morfar när han var en liten pöjk. Om någon ser en mjuk, lurvig fårskinnsfäll med mitt efternamn på – sno den! Belöning utlovas. 

På hemvägen däckade så äntligen tvillingarna. 

På bussen från Solna. (SL lär inte vinna några priser för sin tygdesign)

De stora försökte få liv i sina småbrorsor, men jag förmanade dem: väck inte den varg som sover…

Idag, måndag, var en typisk sådan. Jag fick MMA-brottas med både Rufus och Silas, fast mest den sistnämnde vid varje moment: blöjbyte, klädbyte, tandborstning, påklädning, insättning i bilen. Typ lika svettigt som att vara inne i fjärilshuset. På väg hem var det bara att lyda.

De ville INTE åka vagn, utan gå.