En liten rapport om blåtira, cykling, och snick-snack

Globetrottarna Axel och Norma har dragit till Dubai med sin mamma och den familjen, så vi har bara fyra kids hemma. Fis i rymden. 
En av de hemmavarande har dessutom gått in i väggen; Malcolm hade en fet bula på sitt högra ögonbryn i fredags, jag frågade ’Lille gubben, vad har hänt, har du gjort illa dig?’ Han svarade upprört, ’Men jag har ju gått in i en vägg, sa jag ju!’ Et tu, Brute?, tänkte jag då. Axel jr, lite lagom disträ, missade att han skulle väja för väggen. Nu har han en blåtira, den lille grabbhalvan.
Cykelsäsongen är definitivt här. Vi åker till dagis i vårt mäktiga cykelskepp, skaran ropar ’Heja mamma!’, alla utom Lorentz, som alltjämt undrar varför inte alla hejar på honom, varpå Malcolm börjar ropa ’Heja Lolle!’. Dessutom är det nu hög tid att faktiskt börja heja på Lorden på riktigt, för nu m å s t e han lära sig att cykla själv. Han är lite lat, Loppan, och vill helst inte anstränga sig i onödan. Han kan nog egentligen cykla ganska bra själv, men det är ju det här med logisitken; jag är själv vid lämning, och jag tror inte att han skulle acceptera att cykla bredvid cykelskutan och se sina bröder åka snålskjuts uti densamma. Denna arla vår föranleder dock att cykelträningen måste återupptas. 
Silas och Rufus snackar väldigt mycket nuförtiden. Exakt vilket språk det rör sig om, är svårt att säga, men de verkar i alla fall förstå varandra. Vore som att försöka förklara hur overkligt vackert det är i alperna på riktigt, att försöka återge deras lingo så här i text, så det tänker jag inte ens försöka, jag kan bara konstatera att de är väldigt, väldigt roliga. Bästa underhållningen – någonsin. Tvååringar, alltså. Och en snart fyraåring, som är en riktig gullplutt också. Det gäller att inte missa honom, mitt i den dubbla tvååringsbonanzan. Malcolm är i kläm mellan en riktig besserwißer och två snackepåsar, så han har det inte så lätt. Vi försöker att gulla lite extra med honom de microstunder som det går.
I lördags kom min bror och Elli över, och hade med sig Ellis lillebrorsa Noah, också snart två år. Ännu en gullunge! Och vilken storasyster han har, asså…
Bild
Barn i motljus, ett inte jättebra kort, men det var ett gulligt moment, helt klart.

I lördags, internationella kvinnodagen, var jag bjuden på tjejmiddag. Varför det heter så, vet jag inte. Konstigt. Man säger ju inte ’killmiddag’? Dessutom var det ingen där som var under 35, så tjejmiddag vetefasen om man egentligen borde kalla det. Skit samma – det var mycket trevligt i alla fall, och jag fick sovmorgon i söndags. Väldigt skönt. Och så var vi bortbjudna hela högen i söndags, väldigt bra och trevligt.
Bild
Silas på väg till fecken. Jag lovar, det är inte jag (ellr maken) som har satt på kepan bak-och-fram, denne fly guy stylade sig själv på detta hill-billy-vis.

Gick igenom de senaste dagarnas kort, och det verkar som om det i princip bara är Silas som fastnat på desamma. Det betyder inte att han är gulligare än någon annan, eller så, han är nog bara lite linslusig.
Bild
Och gillar att bli avbildad också. Rufus springer nästan alltid fram till kameran, och runt, och vill ’titta Ushu’, Lorentz och Malcolm är också väldigt medvetna om att man tar fram telefonen för att dokumentera, och gör crazy grimaser eller gömmer sina ansikten i händerna. Men jag ska allt ta dem! ^_^

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s