Okej, det är några dagar kvar, men majoriteten har passerat, och därför går den till historien som en bra sådan. 1. Det ÄR helt klart vår i luften. Okej, tänker ni, kanske. Men grejen är, att vintern ju aldrig riktigt kom, och man vet inte om man vågar tro att det är sant att vi slapp eländet i år. (Nu älskar jag snö och allt kul man kan göra, framförallt ÅKA i densamma, men att bo i en villaförort med ett knippe små dudes i snö och kyla är ju halvkul i och med allt som kommer med snön. Skottning, och god knows.) Det är mycket spännande, och jag skiter i att kolla olika väderleksrapporter et al, utan lever på hoppet, och blir nästan kristen av glädje när jag drar upp rullgardinen och noterar: osnö. 2. Min svacka sedan något drygt år tillbaka verkar vända. Slitenheten är mindre uttalad, jag känner mig lättare till mods, är en gladare medmänniska och mamma. Har förmodligen en hel del med våren och vädret att göra, men är hursom väldigt bra och härligt. 3. Ovanstående punkter leder till att man bara vill sticka ut och springa, och det vore väl lite av en överdrift att hävda att jag så har gjort, men nästan. Sprang åtminstone hälften av de 6 kilometrars vårrus jag utövade idag post-dagislämning. Vi har dessutom inte åkt bil till eller från dagis denna vecka, utan kört lådcykel eller gått. Utan protester.

I samlad tropp. Malcolm har ärvt sin mors controlfreakeri, och vill gärna styra och ställa i leden. (Inte mig emot, så slipper jag). ’Man måste hålla handen!’, förklarade Mackan med myndig stämma. ’Ålla anden!’, ekade Rufus och Silas.

R.Kelly-Lorden försöker fevrilt sammankalla fåren precis innan ankomst till dagis. (Silas spaterar långsamt bredvid mig ihållandes en boll som han hittade på vägen.)

Det var säkert tack vare den bastanta frullen Malcolm sulade i sig som han kunde basa för vandringen till dagis. Marmeladmackan kommer troligtvis inte ha lika generösa mängder sylt framöver i och med WHO’s sockerrapport – max 6 teskedar om dagen. Håller sakta på att utfasa detta vita gift. Framförallt husets 15-åring överkonsumerar troligtvis maxdosen med ett tusen procent, säkert.

(Denna föregicks dock av en flarra välling.)

Annars hänger vi mest i vår icke så Versaillespark-lika trädgård efter dagis.

Väldigt kul att kasta stenar en masse på gräset. (Blir säkert spännande för gräsklipparen se’n så småningom)

’Plypla!’ Silas i förgunden.

Meh..?

Grus-Ruf

Silas har en faiblesse för skor, och har annekterat dessa Judy Garland-puppor från dagis utklädningslåda

❤