Den fråga jag ställer mig dagligen.
Jag har ingen längtan tillbaka till pre-mamma-världen; alltså den där (reklamarditon) man bara räknas (i alla fall som kvinna) om man är under 30 (med några få, fina, fantastiska undantag), och som sagt – föga unikt för mig, men man (jag) blir (blev) inte en riktig, vettig människa förrän jag blev en mamma. Tillvaron vändes uppochner på ett fabulöst vis, perspektiven har förflyttades, idealen, drömmarna och hela tankesättet är komplett annorlunda.
Men: duger jag till – som något annat än som mamma? Det tvivlar jag så klart på, eftersom det är det enda jag vet att jag kan numera (tror jag).
Innerst inne vet jag ju att det finns så mycket mer som jag behärskar (även om tvivlens käftar krampaktigt griper tag om my skinny neck emellanåt). Men det kan det ju så här drygt 5,5 år senare inte vara så många andra som vet. Därav knappt jag själv.
Ska jag skola om mig? Till..? (barnmorska, plastikkirurg, bildlärare, skribent, antikvarie… – vad??) Det finns tusen saker jag hade kunnat tänka mig att bli när jag var yngre. Fast saken är den, att jag inte behärskade ett mer omfattande tänkande, före runt 30 års ålder, av många olika skäl.
Jag vet att det jag gör och är är viktigt. Samtidigt vill jag inte sitta här om typ 12-15 år och fortfarande inte vara något annat än en mor.
Men jag har liksom glömt bort hur man gör något annat. Har nog hamnat i en själslig svacka i och med dessa tankar. Det är svårt att skriva, det är faktiskt skitsvårt att göra någonting, för tankarna maler (om det nu var någon som undrade var fan jag håller hus… Jag är precis här. I min grop.)
Åh, jag ställer mig precis samma fråga dagligen. Och maler och maler. Och tittar avundsjukt på de som verkar landade och tillfreds i sina yrkesroller. Lyllos dem. Om jag bara visste vad jag ville bli så skulle allt bli så bra så bra… Nu har jag ju bara träffat dig på en enda speeddate :), men du framstår verkligen som en klok, begåvad, rolig och skarp kvinna. Och det känns helt självklart att du skulle kunna göra precis vad du än tar dig an! Och jag vet ju såklart att det är lätt att säga det till någon annan än sig själv, och svårt att ta till sig. Men det är sanning. Heja dig!
Mitt senaste är förresten att jag ska plugga till sjuksköterska, och sedan kanske i framtiden vidare till barnmorska… ska du hänga på? Vi kan starta världens bästa mvc, vi har ju en jävla massa erfarenhet mellan oss..:)
Stor kram och en massa styrka,
E
Emma! Du är den andra sköna bönan IDAG som jag hör samma news ifrån. Fan, det kanske är DET man ska göra? På riktigt, alltså? Om jag orkar… Och kan… Lätt! Barnmorska – det är ju DET man vill bli, ju! Tack för styrkekram, och pepp. Right back at! xxxxo