Det är alltjämt frustrerande att ha fyra så energifyllda, känslosamma små gossar.
Den störste kallar sig numera för MegaLorentz (fast jag envisas med att säga MegaLorden)

Han dukar upp en hajbuffé i sitt och Malcolms rum, och tvingar sin lillebror att delta i densamma

Hajintresset har smittat av sig på Silas, som inte lämnar (sin – av upphovsmannen motvilligt – ärvda hajleksak)

Silas, i förgrunden, vägrar att lämna ifrån sig plasthajen – till sömns, vid påklädning (den är lång! Hajen, alltså. Och har fenor…), vid bilbältespåtagning, och så vidare…

Nemmen hej, är det du?
Eller jag? De tycks fortfarande ha svårt att skilja sig åt.

Och morgnarna. Jag säger inget mera, ni som har läst – ni vet. I morse var det en så’n ’där’ morgon. Alla (!) fyra gastade för full hals från det att vi vaknade (vid strax före 7, och jag satte ner Rufus – morsgris nummer 1 på golvet) till typ 7.45, då jag efter frullen tvingades sätta ner honom på golvet när frukosten var avslutad. Lorentz sa (ett eko av morsan) ’Nu blev det en så’n där tråkig morgon igen, mamma…’ Ja, jo, det blev det. När alla väl är i bilen brukar lugnet lägga sig, om inte – god forbid – en unge tappar sin leksak på bilgolvet. Jag lyckades fånga upp Malcolms, av pappa målade Skylanderleksak, men Silas balle (boll) kunde jag inte fixa. Han sitter längst bak i vår jättebil, alltså två rader bak. Stämningen blev undermålig, men turligt nog har vi inga långa sträckor att färdas.

The cockiest av snubbar Rufus med Iron Maiden-brallorna på blöjrumpan. 

Morgonens leverans av får.

(Lite klaffel, men det har ju passerat tvenne morgnar sedan sist; ni ser det på kläderna. Ju.)

Till mångas (4/6’s) stora glädje serverades det idag soppa och sedan ugnspannkaka, twinsen vaktade den senare

…samt gymade lite.

Och jag säger som Stellan Skarsgård: han fick frågan om varför han har så många barn, och svarade ’Ett hem bör alltid ha en 2-åring’ (inget citat, men typ så). Och vi har TVÅ! Snart, i alla fall. Om en dryg månad fyller de två, och helvete – se’n, då??