Hej igen

It’s been a while. Och precis som jag kanske borde ha lärt mig av livets diverse läxor (redovisningar i skolan, där jag alltid ursäktade mig med allsköns undermåliga undanflykter, eller helt enkelt – förr i tiden: man kan inte, bör inte, SKA inte komma med ursäkter, once man är på estraden. Jag vet.) Faktum kvarstår: jag önskar (innerligt!) att jag inte satt här, vid min kära dator (/skötrum/lekrum/blöjlager) och försökte förklara för er att jag har haft häcken full. Hell – det har man (alla) alltid. Ju.
Dock är det som så, att mitt full time arbete med fyra små hooligans är dubbelt så krävande när fadern är hemifrån. En hårt arbetande man – alltid, men nu snackar vi först två dygn hemifrån, och sedan sex dygn. Morgnar och kvällar blir avsevärt mer hektiska. Men jävlar, vad roliga de är, gossebarnen.
Faderns frånvaro inleddes – passande nog – med sjuka tvillingar. Ögoninfektion (i stereo) och feber. Men se’n har alla varit starka. Och – jag menar inte att låta alltför stursk: många av de flesta normala människor skulle nog däcka efter en halvtimme i vårt morgonhem, men jag är ju van. Jag har förstått av mina närmaste familjemedlemmar (typ syskon; mormor är för snäll för att våga säga något), att en stund i här kan vara ganska ansträngande. Jag kanske är dövstum – detta har i princip helt förbigått mig. Vissa av ens sinnen liksom avtrubbas när man lever uti ett marathon.

Jag summerar för enkelhetens skull den senaste veckan i bilder (som säger mer än blaa…)
Bild
Äh, Photoshop, FTW – this is us. Med snus, vinglas et al (fredagkväll – OBS!)

Bild
Snillen x 3 spekulerar. Ibland slår han till, storebror DaddyMac och är gullunge No. 1.

Bild
Och de här snubbarna, asså…. Lunch doggy style – whroof, whroof!

Bild
Fyra i rad i skötrummet/arbetsrummet/lego entertainment centre à la Youtube.
Bild
Lördag förmiddag. Fadern har återvänt. Lorden, eller MegaLorden, som han nu föredrar att bli kallad (eftersom han är tillbaka i Megalodonträsket), är djupt besviken över att han inte ska få oerhörda mängder av lördagsgodis (eftersom mamma och pappa läser tidningen, och är chockade över de nyaste sockerrönen. Kanske mest nere över att hans Tourettes-morsa outat att vi ska dra ner på socker. Fört till protokollet: man behöver inte berätta precis allt för sina barn.)

Later, folks!

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s