Ja, t ex Matilda, jag vet. Jag är inte jättebra på att sköta kontinuiteten med bloggandet. Men believe – livet är pretty full, luckorna är få. Idag prioriterade jag min arma kropp, tränade och var hos naprapat (min nacke har plågat mig svårt sedan i julas).
I alla fall. Jag skriver dock, och skriver och skriver, och börjar om, och skriver igen, och håller på. Nej, ingen bok, men en krönika för en tidning. Och med tanke på allt hallaballo för en 12-raders notis i ViFöräldrar, så kan ni ju förstå omfattningen av engagemang från min sida i detta avseende. Här har jag ju all tid och plats i världen, inga ramar och begränsningar (förutom de rent familje-etiska, men de utgör inget problem, liksom – de har man naturligt i sig. Tror jag.) 
Så de snuttar av skrivtid som man har att tillgå, offras för denna krönika. Jag har max 4.000 tecken på mig, och satan vad svårt det är att summera ens en kvart på morgonen i detta galna hushåll med så få bokstäver. Och det är speciellt med en krönika, det ska finnas en dramaturgi, et tflow, en historia. 
Men jag ska nog få till det. Till slut. Hoppas jag.