Alltså dessa pandor. Jag vet att det kanske är lite olämpligt att säga det om sina egna barn, men jag dör faktiskt söthetsdöden några gånger om dagen (men bekänner samtidigt ett visst sug av att vilja begå harakiri emellanåt…)

Måndagmorgon, krispigt kallt och sol – perfekt för promenad till dagis. (Vis av lärdom till nästa gång; det tog ungefär trekvart att komma i mål…) Malcolm spatserade på, och ledde loppet hela vägen i mål.

Lorentz var vallhund.

Och så en frontal vy.

Det var där jag dog en av söthetsdöderna. Om det nu ens är ett ord. När ett av ens barn tar ett annat av ens barn i handen på eget bevåg, då… Vi har en liten snutt väg till dagis som det kör bilar på (dock inte vid den tid som vi tar oss till dagis), men i övrigt är det gångväg. Lorden kände sitt ansvar och tog Rufus i handen på en av de två ställena där man korsar bilgata. Morsan tyckte tydligen att det var viktigare att ta kort…

Och i övrigt lunkar livet på. Med nackspärr och karpaltunnelsyndrom och en jävligt ondskefull värk i höger axel. Antingen börjar man närma sig pensionsåldern (vilket ju är ett faktum, men hade nog hoppats att gamlingssymptomen skulle låta vänta på sig några år till), eller också är jag lite lätt sliten. Tror nog att det sistnämnda överensstämmer mest med sanningen. Jag tar det som ett tecken att min kropp undrar över vad in i helvete det var som hände egentligen? Varför bestämmer inte dess chef sig för att ta sig till gymet? Jag ska. Jag SKA.

Kapade i alla fall av två decimeter hår då, i förra veckan (kanske också ett ålderstecken – damer i 60-årsåldern brukar ju ha lite kortare frisyrer). Skönt på så många sätt: man kan bära barn på axlarna utan att känna sig som att man blir skalperad – långsamt, man slipper alla dessa fyra decimeter långa hårstrån i avloppet, och så sparar man på shampoo. Win win.

Ajöss, gammelhår.

Och så bidde det.

One-piece är inte riktigt ett plagg som jag uppskattar, fast om man är under tre funkar det, tycker jag. Silas till vänster, och Rufus som en liten satan.

Nya leken: en tvilling i spjälsäng, den andre utanför, och så pussar de varandra mellan spjälorna. ’Mea mosh!’ Ja, det var söthetsoverload igen.

I helgen blir det inte mindre än tre barnkalas. Om jag överlever, så kommer en rapport på lördag.