Dramaqueen och krypskytt

Morgnarna. Hade nästan glömt bort dem under jullovet. Vi är alla lite ringrostiga, och idag somnade jag om (barnen sover som små stockar…). Jesper väckte mig kl 7 innan avfärd till jobbet, och då var det bara att köra. Väcka tvillingar (de små sjusovarna), och så vidare. Drar inte valsen ytterligare en gång, för då kanske någon läsare tror att jag drabbats av demens (vilket jag iofs kanske har). Hursomhaver: imorrn MÅSTE  vi vara på dagis kl. 9 (idag kom vi dit 9.50…). Silas ska vara på Vårdcentralen 9.40; det hände en fruktansvärt läbbig grej i söndags med honom; han föll ihop i en liten hög efter att jag burit honom, och satt ner honom på golvet (jag behövde båda händerna fria), blev kritvit (!), fick blå läppar. Som om vore han död. Det var så fruktansvärt läskigt. Både jag och fadern blev fullkomligt livrädda. Det hela varade i kanske 30 sekunder (kändes som ett par timmar; ni vet – allt gick i ultrarapid). Läkarmakens teori är affektkramp. Silas är en fabulös dramaqueen, den lille spjuvern, och möjligen blev han så kränkt av mitt nersättande av honom (i c:a 15 sekunder) på golvet, att han drabbades av detta. Hur som – känns inte vettigt att låta detta bara passera obemärkt; tänk om det var något annat? Epilepsi? Vad vet jag. Vill i alla fall träffa vår husläkare och höra vad hon har att säga. En mycket vis kvinna.

Annars fortsätter livet i dur och moll.
Bild
Dur. I en stund, i alla fall. Dock vägrade Rufus att släppa ifrån sig den ljudande pinnen (en grej åker upp resp. ner i röret och framkallar ett flummigt ljud), så i morse när jag bäddade våra sängar efter dagislämning, parkerade jag röret i Silas säng – i rättvisans namn. En inte helt genomtänkt idé; nu vid läggdags uppstod moll. Åtminstone i Rufus säng. 

Bild
Finn fyra barn. (Ledtråd: krypskytt)

Nu ska jag kapa av typ 3 decimeter hår. Eller – inte jag, utan den eminenta Ulrika – vår husfrisör (det var hon som klippte MacDaddy’s fantastiska frippa). Nu ska skiten bort. Eventuellt kommer en ’selfie’ på det en annan dag, men lovar ingenting.

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s