2014??

Vaff?! Vad hände? Ett år till flög förbi.
Eftersom vi knappast blir bortbjudna på nyår (och om vi ens blir, så inser vi oftast våra begränsningar, och avböjer). Så vi gick all in hemmavid. Lorentz föreslog hummer, föga unikt, i och för sig, men vi tjackade loss ett knippe, och alla fick äta sig proppmätta. Förrätt var löjromstoast. Jag har fått för mig, att man kanske kan civilisera dessa makaron-och köttbulle/falukorvsbestar. Det återstår att se om min idé faller i god jord.
Image
Crazy Eyes Killah-Lorentz t v i bakgrunden, saxofonkungen Hans Renck Jr i förgrunden (Malcolm med IronMan sugrörsglas), och tvenne löjromstoast- samt bubbelvatten-i-snapsglas-lovers i bakgrunden.)

I ärlighetens namn har det blivit lite väl mycket gamande (spelande) under julen. Inte av samma gamla vanliga (risig barnvakts-)skäl som vanligt, utan bara för att de seniora gossarna tycker  att det är så sjukt roligt. Detta har lett till en och annan clash of the titans, kan man säga. Hur man än förbereder yngre barn inför vad som ska hända, så är det som det är. Malcolm är en smart liten 3,5 åring, men han KAN inte begripa varför han ska sluta spela t ex när man  ska äta nyårsmiddag. (Däremot kan han inta sägningar såsom [när Lorentz säger till honom] ’ta med dig täcke, kudde, nalle och hund in till mammas och pappas säng.’) Han blev skogstokig. Men efter ett antal försök, he came around.
Image
Besatta av Apple (Steve Jobs: vet du att du bistått med heroin till minderåriga??)

Image
Lorden gick med på kostymen på – eftersom ingen annan än familjen skulle se honom. ’Löjrommen var god, men den dära filen [crème fraiche] gillade jag inte’. Okej, my Lord.

Image
Vattenkammad Rufus dagen till ära
Image
Och herr Silas med sitt sällskap BAllomen
Image
Och de två enäggingarna
Image
Två festprissar – än så länge inte fångade av speldjävulen

Förutom ett och annat utfall mot föräldrar som insisterade på närvarande barn (utan iPods, t ex), så förflöt nyårsafton på ett angenämt vis. Axel och Norma var ledsamt nog inte hos oss (förmodligen för att vi är rätt trista som sällskap om kvällarna), men vi hade det – trots detta – ganska mysigt. Lorden och Mackan fick somna i våra knän i soffan, Silas och Rufus var vakna till 22-snåret, Lorentz somnade väl vid 23-bläcket. Och maken och jag klarade faktiskt av en midnattsskål!
Eftersom vi hade dressat alla pojkar (inklusive maken) i nystrukna skjortor, så kände vi oss manade att ta en familjebild (minus de två stora barnen, då rå…) Det var ingen lek att få till, kan jag säga. Men till slut fick self-timern på kameran till en med alla (men faderns grimaslek ledde till hans egna fördärv; det kortet sparar vi för oss själva).
Image
I princip alla asglada. (Ni kan nog skönja den glade fadern, i alla fall).

I övrigt har jag – efter inventering av bilder och filmer – efter jullovet insett att kameran och jag själv haft för mycket fokus på de två yngsta. De är perfekta objekt att dokumentera. Men det blir en indirekt mobbing när inte Lorentz och /eller Malcolm är i fokus. Så det är mitt endast nyårslovande; att inte glömma bort någon – alls. Axel, Norma, Lorentz, Malcolm, mannen. De yngsta kommer liksom alltid med ändå, de är oundvikliga.

Det här blir ett riktigt bra år. I can feel it. RIKTIGT.

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s