Well, som sagt. De ’stora’ fick varsin mer eller mindre antik iPod i julklapp. Med goda avsikter, tänkte vi. Men det föll i halvgod jord.
Mac – den evigt tacksamme mellan-lill-grabben, sitter i soffan, in-between-blöjbyten av småbrorsor, manglar Spidermanspel, bana ut och bana in, och föräldrar som säger ’ska bara…’. Lorentz muttrar ’ska bara, och ska bara, jag blir GALEN på ungar som ska bara…’; (deras ljudbok om kvällarna, post läggningar är just ’Alfons’ [Åberg]).
Lorentz har blivit besatt av Shark Evolution-appen (vilken är för hi-tec för den antika iPoden), och han har dessutom kontaminerat sin mor och far att spela samma spel (SÅ illa är det!). Emellanåt drabbas jag av viss panik, och idag fick jag ett infall, (eller snarare en kompis, vars barn är polare med Lord och Mac. Ulrika, som min kompis heter, skickade ett sms: ’Ska vi köra en bowling efter lunch?’ Jag svarade med stor entusiasm, och enorm glädje över att någon hade en idé om vaffan man gör med spelgalningar:) – ’Lezz go bowling! Ja, vad kul!!’, försökte jag.
’Mamma! Får vi spela när vi kommer hem?’, sa Loppan med sina mest inställsamma Labradorvalpsögon. Jag dodgade, och svarade inte direkt alls (sämsta svaret – det tolkas ju som ett ’ja’, i barns öron). Jag – vi – har väldigt svårt att hitta skäl till att säga nej. De Ä L S K A R att spela. Det är det absolut bästa de vet. Men man vill ju gärna hitta en balans mellan fysisk aktivitet och stillasittande spelande, som den förälder man ju är.

Vi drog till ’12’ (i det dära rymdskeppet intill Globen), och

SÅ kul blev det. Fast det var nog rätt kul ändå, eller också är det bara mitt samvete som talar. Barn i lådcykel (typ 300 meter – i uppförsbacke), och jag har fortfarande en känsla av att mina stora barn måste få röra lite på sig, så här på jullovet.

I ett klimat som liknar medelhavets. Typ. Vad FAAN gör man med uttråkade ungar i lervällingsklimat (som deras mor är fortsatt tacksam för, då jag också blivit en slöfock. Tips emottages med ENORM tacksamhet. I Stockholm.

Imorrn är det årets sista dag. Alltså – innan man börjar avfesta. ’Med hummer’, säger Lorentz the Lord.