Maken somnade på soffan igår (den är otroligt skön, så jag kan inte klandra honom). Jag vaknade klockan 5 med en känsla av klaustrofobi, då jag låg inkilad mellan the close sleepers, Lord och Mac. Mackan var pigg som en mört, så bortåt 6 var det bara att ta tjuren vid hornen och stiga upp. Då var även Rufus vaken, Silas strax därefter, så jag kånkade ner tornadosarna och satte igång vällingverkstad. Dumpade de tredimensionella och supereffektiva väckarklockorna på pappas mage i soffan, och morgonen fortsatte som vanligt (fast nu med julmysbelysning).

Nu är tvillingarna i en extremt intensiv fas; de är föribannat gulliga, no doubt, de pratar och försöker kommunicera sinsemellan med sitt humbugspråk, som låter sjukt roligt. En massa konstiga diftonger och märkliga ljudkombos, typ som Miriam. Samtidigt är det svårt att vara själv med dem, där runt 7, när fadern tar moppen till jobbet. De vill alltid en massa saker, de vill hålla i samma saker, de vill vara ensamma i mammas knä, och puttar bort den som kommer och gör anspråk på detsamma. Ett fyrmannagräl kan i värsta fall uppstå vid mina ben, och min diplomatiska (o)förmåga sätts på prov.

Så här: efter frukosten, ville Lord och Mac kolla på Ice Age 4. Det kan vara lite praktiskt med en filmstund om morgonen, så att man själv hinner med egenvård, diskning av vällingflarror och annat bestyr. Satte igång filmvisningen, och trots Rufus protest, stängde jag skåpluckan till ljudsystemet Jag gick upp på ovanvåningen för att borsta tänder etc, och plötsligt hörs en jordbävning under mig. Det var en av tvillingarna (sannolikt Ru) som hade öppnat skåpet, och skruvat upp ljudreglaget på max, hela huset skakade, och alla fyra pojkarna SKREEEK i total panik! Med tandkrämsfradga runt munnen, rusade jag ner i trappan, ljudet var fullkomligt bedövande – jag ville själv skrika i panik. Men lät bli. Kramade om de små gossarna, och snart hade de coolat ner sig.

Känner mig ganska tjatig när jag beskriver dessa morgnar gång på gång, men samtidigt är det verkligen så att man skulle vilja att någon annan visste hur det är. Det är helt crazy. Helt. Och alldeles underbart på samma gång, men jag kommer ofta på mig själv med att gå omkring och skratta när det är som mest galet – kanske någon form av självbevarelsedrift. Jag skulle kunna drista mig till att säga att fyra morgontimmar med dessa unga män är likställt med en arbetsdag. Jag är ofta helt slut, färdig, när jag kommer tillbaka efter dagislämning. Tänk om man bara kunde gå och lägga sig på sofflocket till klockan 16 när det är dags för pick-up (betalar dessvärre lite dåligt).

Nu är det ju en väldigt mörk årstid, så foton på avkomman lyser med sin frånvaro. Men lite bilder från helgen kan jag nog skrapa ihop.

Fredagshandling. Hela kostcirkeln… (man blir avslöjad; Red Bull – ger mig vingar MY ASS!)

Barnens pappa skapar frippor à la Ronny och Ragge med dammsugaren

Mac

Vällingtajm (verkar ju som om det är oerhört roligt!)