Detta med blidvintern. Personligen är jag ju glad, men samtidigt är det ju lite obra för julstämningen som ju bör börja infinna sig, första advent och allt. (Men jag klagar i n t e.)

Fyra små snubbar samt undertecknad bänkade sig i soffan framför julkalendern klockan 8.45 i morse. Tror inte någon av oss varesig såg eller hörde speciellt mycket, för det var fullt hallabalo och kuddkojebygge samt olika bollekar, och hopp-från-soffbord-till soffa. Lesson learned från förra julen, då samtliga chokladbitar i Malcolms och Lorentz respektive chokladjulkalendrar var konsumerade klockan 8.55; i år hade de lyckats övertala en mesmamma att köpa Skylander- respektive Spiderman-chokladkalendrar, och efter lucköppning, gömde jag barnens Alladinaskar högt, högt uppe i ett för dem otillgängligt skåp. Nästa år kanske jag har blivit ruttad nog att säga ’NEJ’.
Annars summerar jag veckan som bra. Lite mindre bråkig, och alla friska (snor räknas inte som sjukdom). Rufus är i en samlarfas, och kånkar runt på en basketboll, en hund, en ko och en häst, oftast iklädd gummistövlar. Med tanke på hans ganska korta armar, är det lite knepigt att bära omkring på detta zoo (plush djuren han släpar på bör nog bytas ut till modell mindre, de är väldigt förtjusta i djur, tvillingarna, så det lutar åt att försöka hitta en bondgård och ett gäng tillhörande djur i julklapp).

Carry your load, Rufus.

Bra häng på pöjken.

Morgnarna – efter välling- och blöjrace är annars de bästa stunderna. I synnerhet på helgen, när man inte måste stressa iväg och bylsa på en massa lager kläder på ovilliga små.

Morgonpussning

Utan protest

Rufus gick efter detta direkt på Näringslivsdelen.

Lördagens primära mål är naturligtvis affären och godisinköp.

Mac, mor och Lord

Mac, Ru, Silas och Lored framförda av morsan

En vän hade 40-årskalas på Enskede Skola igår. Vi stegade dit, alla sex (de största barnen är hos sin mamma denna vecka), och inte helt oväntat var det lite hm… körigt att befinna sig på galej med fyra små dudes.

Silas ser ju inte direkt oskyldig ut

Jag jagade barn en timme, och sedan blev det hemgång. Man är ju lite trist som gäst/sällskap nuförtiden.

Ingen rast, ingen ro

Lurifax-Lord

För övrigt har vi kommit fram till att vi (jag och maken) inte längre vill sitta/ligga och vänta i en dryg timme efter sagoläsning på att L och M ska somna, så vi testar nu att lämna dem, och de ska somna själva. Det har funkat bra två kvällar, och om detta går vägen, så är det ett ENORMT framsteg..! Av alla möjliga olika skäl – dels för egen del, men också för pojkarna; att de känner sig trygga nog att klara av att ligga själva med sina tankar, utan att bli rädda.