Och så var barnen på dagis. Ett dagis, som jag tror är lite utöver det ordinära… För det första så har det ett hönshus:

Tuppen Ture och hans harem. Eller ’Kucken’(…), som Rufus och Silas kallar honom.

För det andra, så är personalen fullständigt fabulös – jag tror att de är ett 20-tal pedagoger, de är så fina med barnen, har ett tålamod som inte är av denna värld, de har alla full koll på ALLA barn – 104 stycken..! Bara en så’n sak. Ni vet – vissa dagar vill barnen inte ALLS gå till dagis, och man ska lämna en gråtande Malcolm, som säger ’Mammaaaa…!’, med tårar som sprutar. Då tar Olof, eller Milena, pedagogerna på ’Måsen’ honom i famnen, och nästa gång jag tittar på honom, och vinkar hej då, så har tårarna avstannat, och man skönjer ett litet leende. Lorden, som på sina tidigare två dagis, och dagmamma, varit skeptisk till att man lämnar, är i princip alltid glad när man går ifrån ’Gläntan’. Rufus och Silas är i de bästa händer de också. 
Dessutom får de god, varierad och bra av Malin, tillagad mat och mellanmål. Hon bakar bröd, och gör smoothies (till 104 barn och pedagoger), vilket känns väldigt betryggande. Då kan man i nödfall skjuta till en korv med bröd bortåt kvällen när de kommer hem – man vet ju att de fått i sig bra käk på dagis. En kuriosa är, att det finns fem (!) tvillingpar på ’Gläntan’, dvs 10% av barnen är en tvilling! Det måste väl ändå vara lite unikt.

I morse gick Rufus på skattjakt (dvs han bröt sig in i ’Nonna’s rum (säg för guds skull inget till henne…). Låt mig säga som så här: det var lite krångligt att få på body, skjorta, brallor, strumpor, fleece, skaljacka samt skalbyxor med hängslen, eftersom han stenvägrade att släppa taget om dessa tu:

Med ko och hund i hand.

I synnerhet med tanke på den köttslamsiga tummen på morsans vänstra hand. Men det gick! Till slut. Envisast vinner (…)