Är inne i ett skov av fabulös matlagning, om jag får säga det själv. Gillar att laga mat, omsorgsfullt och med bra råvaror. Har också ambitionen att vara mer eller mindre färdig med matförberedelserna innan jag hämtar barnen på dagis, så att jag kan lattja med dem när de kommit hem. Igår ställde jag mig och lagade boeuf bourgignon redan kl. 11, som fick puttra till 17-snåret. 

I massor av rödvin, fick högreven puttra tillsammans med champinjoner, schallottenlök och rökt fläsk, och så lite persilja on top.

Och så var det ätdags. Jag ställde mig igen frågan – varför? Varför håller jag på? Tvillingarna kastade stora delar av sina portioner på golvet, fast de åt i och för sig en hel del, Lorden var besviken på att ’köttet smakar konstigt’, Malcolm insisterade på att maten såg äcklig ut, och Norma hävdade att ’det inte föll henne i smaken’. Axel åt lite, men det är framförallt O’boy som bygger hans kropp.

Tack för det, liksom. Det blev faktiskt ganska gott, men det är klart att det inte är pannkakor eller makaroner, det som alltid slinker ner i barnamagar. Det är lite trixigt att fantisera kreativa och vällagade maträtter som faller alla i smaken, men jag hoppas att idogt arbete lönar sig så småningom, och att barnen växer upp med öppna matsinnen.