En stövel är på rymmen. En av 8, så läget kunde vara värre.

Morgonen erbjöd ett och annat vredesutbrott från de seniora pojkarna (’Dumma, dumma jävelmamma!’ Ouch. Den första anklagelsen kom från Lorden, för att jag inte tyckte att han behövde mer flingor eftersom han hade massor kvar, ’Du kan få mer när du har käkat upp’, tyckte jag. Tydligen inte Lord), jag ville nämligen inte ge dem (sockerfritt) tuggummi eftersom jag inte ville bemöta deras beteende med belöning (kan annars vara lite släpphänt, men börjar mitt nya konsekventa mammaliv idag). Efter dessa duster (jag håller mig lugn och sansad, eftersom jag vet att de är ute efter reaktion och full cirkus) ägnade jag en halvtimme åt att försöka lokalisera en av tvillingarnas stövlar. De är ju sko-/stövelfetischister, och går omkring med dojjor på fötterna, alternativt i handen, och placerar skor lite här och där. Letade precis överallt. Jag vet att den är här hemma, för det plaskades infernaliskt med desamma i lördags (se tidigare postad video), men jag kan omöjligen begripa var en vänsterstövel skulle kunna vara. Har letat i princip överallt. Får sätta familjen på assistans i eftermiddag.

Diskution om åt vilket håll promenaden ska gå. 

Plask, plask, plask. Skrattfest på gatan utanför huset i en tre meter lång, precis lagom djup pöl.

På lördagen var gänget på osedvanligt angenämt humör. Malcolm hade hört ryktet om att ’Turbo’ var en rolig film, så fadern och de stora pojkarna gick på bio. Jag och twinsen hängde hemma, så att de fick sova och äta. De sov i tre timmar..! På söndagen var det logistik och planering; både Lorden och Mackan skulle på varsitt kalas, på olika tider, dessutom mitt i Silas och Rufus nap. Det löste sig tack vare att Lorden fick haka på kompis till sitt partaj.

The partypeolpe. Malcolm hade förärats en sjukt snygg suit, köpte ingen till Lorden, eftersom han är så eh… goth

Det bakades muffins in emellan festligheter och bio, nå’n gång. Det gäller att hålla di små liven sysselsatta, i synnerhet eftersom vi nu kapat alla Appleprodukter från de större (de mindre är än så länge väldigt ointresserade, tackolov). Ett missbruk ersattes tillfälligt med ett annat, nämligen socker… Det går liksom alltid hem – tyvärr.

Lorentz fejar muffins i bakgrunden, Rufus och Malcolm har börjat konsumera. I drömmarnas värld, skulle alla barn under 2,5 år inte äta socker, men…

Socklad-Silas. 

Är dock militant med tandborstningen, till vissas förtret.

Silas, ja. Han är väldigt lättagiterad. Det kan räcka med att man ger honom ’fel’ leksak; han kastar sig ner på golvet, och bånkar huvudet (pannan) hårt i golvet. Hårt. Det har bildats en rejäl bula, men det stoppar honom inte, tvärtom. Får väl börja köra hjälm på honom snart, för det händer ofta. De körde detta, båda två, för ungefär ett halvår sedan, men snapped out of it. Nu har Silas återupptagit beteendet, och jag vet inte vad man ska göra..! Han kommer ju få både färre hjärnceller och ett horn.