V.A.S.R.

Rufus väckte mig 04.32. Detta händer aldrig. Han var varm som en kamin, och först la jag mig sömndrucken i sängen med honom på mig, han brukar ligga så (bägge tvillingarna, faktiskt), på mig eller Jesper, och somna om. Men han var kokhet. På vardera sida om mig låg Malcolm och Lorentz, och 05.30 tänkte jag att det var dags att stiga upp. Och det tyckte tydligen de andra gossarna också. Vällingverkstad, och Alvedon till Rufsus. 

Av någon obegriplig anledning var sjuklingen sugen på ärtor (han fick syn på påsen i frysen när jag i sömndvala råkade öppna fel skåp). Med en djupt olycklig kamin på höften var det bara att göra honom till lags. Först försökte jag ge honom (och den nu vakne tvillingbrodern) frysta ärtor, det vet jag att småbarn kan gilla (och tänder ha dessa munnarna fulla av), men då sa Silas: ’KaLL…! Näij!’ Så klockan 05.55 ställde jag mig och kokade vatten till ärtor. Varför inte, liksom? (Bättre än de tjog av russin som de annars föredrar till vällingefterrätt.)
Bild
Detta var det enda (förutom tre satsumas och välling) som Rufus käkade/drack idag.

Bild

Silas kom strax därpå på att man kunde skjuta ut ärtorna ur munnen – utan ärtrör – varpå bägge började asgarva.

Och hejlå, pappa!
Bild
Rufus håller ett vakande öga mot örnen, Malcolm. 

Vid 07.30 var det dags för snooze-Axel att vakna. ’Ska vi gå ner och väcka Axel?’ De rusade mot trappan ner till källaren där vår meste tonåring huserar.
Bild
’AKKKKKKLL…!’ (Kolla Rufus mun och min; ni kan nog höra honom ropa på äldstebrodern.)

Bild
Rufsen

Bild
…fast HÄR snackar vi rufs! Eller svinto, kanske man ska kalla det…

Och sedan blev det en lite tjorvig morgon, kanske en 7:a på jobbighetsskalan. Rufus lite risiga allmäntillstånd var helt klart en försvårande omständighet. Regnet öste ner, och jag räknade kallt med att barnen skulle vara inne på dagis, alla regnkläder finns dessutom där, så jag packade ner vantar, överdragsbrallor, jackor och fleecetröjor, packade in ungar i bilen, och väl framme vid dagis, kånkades Rufus och Silas ut (Rufus bars alltjämt på höften), Silas, Lorden och Mackan gick mot grinden, och då kände Lorentz att han ville ge sin lillebrorsa (Silas) en rejäl kram, varpå vederbörande ramlade med näsan före (utan regnkläder) i en rejäl lergyttjevattenpöl. Jag borde inte ha blivit irriterad, jag vet. Men det blev jag. Och Silas var förstörd. Två tvillingar på höften (varav en lite kletig), och två ’stora’ pojkar (som inte lystrade för fem öre), och så var vi inne och framme. Tackolov skulle alla vara inne (annars brukar alla utom Loppan vara ute om morgnarna). Lämning av Silas på Kotten, och sedan vidare mot de andras avdelningar.
Bild
Dette lille genis låda på dagis hälsade oss välkomna på ett fint hells bells-sätt.


Jag och Rufus åkte till affären och handlade. Och se’n la vi oss och sov. Länge.

Idag skulle Malcolm, Lorentz och jag åka och bowla med vänner; Loppans kompis, Teddie och hans mamma Caroline. Det var första gången för Lord och Mac, och helt ärligt är nog Mackan för liten med sina knappa 3,5 år på nacken, men en vän skulle ta hand om Rufus och plocka upp Silas från dagis, och jag ville inte låta henne ta hand om tre barn, så Mackan fick haka. Det var roligt, och en ganska kul lokal med hajar och krokodiler (av plast).
Bild
Malcolm kände att han skulle hålla i krokodilens överkäke, så att den inte skulle sluka Loppan.

Bild
Ole, dole, doff…
Bild
De hade en lite speciell teknik; de lade ner klotet vid startlinjen, och puttade – och blåste – det mot käglorna. Fast jag vetefasen om min ’ta-i-för-kung-och-fosterland-teknik’ var bättre, Lorentz fick i alla fall minst dubbelt så många poäng som jag… (Nu hade de iofs staket längs långsidorna, vill jag säga till mitt försvar.) 

Vård Av Sjuk Rufus, helt enkelt. Och det blir det imorgon också. Och vem vet vilken dominobricka som faller härnäst…

Om allabarnen

Bonusmorsa, pojkmamma, kokerksa, tvätteriföreståndare och inköpsansvarig för 6 barn, man och två katter. Denna blogg kanske kan fungera som en tröst för dig som tror att du har det jobbigt med ett barn. Eller två. Eller tre.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till V.A.S.R.

  1. Emma skriver:

    Elin, jag tycker att du är grymt cool och bra som får ihop kaoslivet med sex barn utan att duka under! Vilken fin familj du har. Och jag tycker att någon borde betala dig en massa pengar för att skriva denna blogg, så att du inte behövde ha ett uns framtidsångest (denna förbannade framtidsångest, som aldrig vill lämna en i fred..)! Heja dig. Och om du någon gång skulle få för dig att flytta till Malmö så kan vi öppna världens coolaste barnbutik ihop! Jag vet nämligen inte heller vad jag ska bli när jag blir stor..:)

  2. allabarnen skriver:

    Emma! Tack..! Ja, tänk om någon skulle vilja betala en för att skriva, vilken dröm det skulle vara! Tack för pepp! (Jag har faktiskt bott i Malmö i många år, säkert en 7-8 år, för lä-ä-änge se’n. Tog studenten på S:t Petri 1990) Om jag (och de andra 7) återvänder, så gör vi det!

Lämna ett svar till Emma Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s