Och så tomt och konstigt.

Malcolm skulle få flyga till mormor nere i Torekov på höstlovet. Inte ensam, utan med morbror och kusin Elli. Lorentz och jag skjutsade till flygplatsen, och kramade och vinkade hej då.

Han var / är i goda händer med morbror Martin och Elli, och mormor, förstås.

Det är nog bra att ge dem lite eget utrymme då och då, tänkte vi. Lorentz var nere på höstlovet förra året, och nu skulle Malcolm få hänga, och slippa syskon en vecka.

Lådcykeln kändes fjäderlätt i morse, bara 46 kilo! 

Nu kanske det låter kaxigt, men alltså – tre småbarn är en baggis, på nå’t sätt. Åtminstone jämfört. Inte för att Malcolm är en besvärlig människa, tvärtom! Men det blev plötsligt tre viljor istället för fyra att anpassa sig efter. Rufus och Silas är två envisa Wayne Rooneys nuförtiden, de ser lite ut som huliganer med sina bit-, fall- och nypskador.

Rufus landade på sin tinning när han vurpade med gåvagnen, och har ett ganska rejält sår och lätt blåtira i och med detta.

Inte den bästa bilden, men man kan skönja ett bitmärke på Silas högra kind. Rufus ’Tyson’ Renck försökte ta sig en tugga i lördags.

Kan skvallra om att Silas hämnades med att ta en tugga på Rufus vänstra axel igår, så de är lika sinister bägge två. Kan hända saknar de sin rak-höger-storebrorsa (Malcolm), och försöker fylla hans tomrum, i abstinens. Lorentz längtar efter Malcolm. Ungefär som ’hur-långt-är-det-kvar?’-mantrat när man bilar till Skåne, eller någon annanstans far off, frågar han två-tre gånger om dagen ’När kommer Malcolm hem?’ Vi drog på bio, jag och Loppan, igår, och såg ’Turbo’. Det är ju också väldigt mysigt att få hänga med en snubbe i taget.

Klubba, Lord och mor. Efter drygt 1,5 timmar var c:a 3% av klubban konsumerad.

Vi skypar och får bildrapporter från Torekov. Man vet ju att han har det ljuvligt bra, men det blir ju märkligt när en unge är ute ur boet.

Mackan, Malkis, Mackis, MacDaddy, Daddy Mac, Malkovitch, Malle, Mackolainen, fotad av morbror.

Och lyxen att få hänga med den här tjejen, idolen, en vecka, och i princip ha henne för sig själv..!

Malcolm på spaa med Elli. 

Ingen kommer och bestämmer över byggen, som han annars är van vid…

Kan ju hända att han kommer hem som en upplyst ung man, och sätter ner foten när Lorden ska styra och ställa. Hoppas på det, lite, i alla fall (samtidigt som jag befarar att konsekvensen av detta kan bli lite eh… jobbig.)

Annars försöker vi köra lite nappavvänjning på Silas och Rufus, deras gommar har tydligen börjat påverkas på ett mindre bra sätt, så nu blir det nappstopp dagtid, vilket har lett till att de börjar försöka prata lite mer. Vansinnigt kul. 

Silas tv och Rufus med röda stövlar.

Ska bli spännande att se om de kommer att köra sitt tvillinglingo, som ingen annan fattar något av, ni vet, som de här. Än så länge är Silas den som säger ’Neeeiiiij!’, upprepade gånger i det att Rufus försöker sno det han håller i händerna, och se’n ’Jaaa!!’ (som i jag/min). De börjar knäcka vissa koder, vet hur grisen, tuppen, kossan, ugglan, vargen, låter. De har favoritorden ’Lålulen’, ’kacken’, ’pippi’, och ’BOOLLLLLLEN’ (vilket de tror att typ allt är, om det så är ett svartpepparkorn). Men de fattar inte att de är två. Man frågar t ex. Silas: ’Var är Silas?’, och han pekar på Rufus, och säger ’Däää!’, och vice versa. När man bär en unge på armen, och passerar en spegel, pekar den och säger tvillingbrorsans namn. Fullt begripligt, lika är de ju.

I övrigt är deras främsta hobby att ta på sig skor, vilka som helst, gärna olika, och väldigt ofta på fel fot.

Silas med Lordens gympadojjor, c:a 7 cm för långa. Rätt fot, det ska han ha en éloge för ändå.